Bonusinlägg

Har försökt slicka mina sår men tyvärr e jag inte tillräckligt vig för att nå framsidan av knät, än mindre undersidan av foten (man skulle ha en sån där kameleonttunga som e längre än en själv). Bestämde mig därför för att göra det old-school, med nått antiseptiskt. Tyvärr har jag inte varit förutseende nog att köpa nån alsolsprit så därför var jag tvungen att ta det starkaste jag hade hemma, Whisky! Kan säga att det är inte nog med att det förmodligen inte bli speciellt rent samt att det skär som en kniv i själen att använda 12-årig Tamnavulin Singel Malt till något så ovärdigt, det sviiiiider dessutom nått oliiiidligt. Så nu vet ni...

Aningen längre upprört inlägg!

Mer fotboll, mer upprörda känslor! Har precis spelat första matchen i en liten intern innefotbollsturnering på skolan, gick ju så där... Verkade som alla trodde att det bara skulle gå att ställa in dojjorna på planen och ändå vinna. Ingen disciplin, inga som snackade med varandra, ingen som helst strategi, inga som täckte upp för varandra, ingen rörelse överhuvudtaget, ingen som helst tanke, bara en massa långa utspel som gick till inspark, en massa onödigt dribbel istället för passar, ingen laganda, bara en massa gnäll istället för att kämpa: Dom tog med handen! Dom spelar fult! Jag har ont! Domarn e kass! Vi spelar så dåligt! JA MEN GÖR NÅTT DÅ FÖR I HELVETE, ÄR DET FÖRSTA GÅNGEN NI LIRAR EN RIKTIG MATCH?!?! Lirar ju som ett gäng fjolliga j-a primadonnor, som ett gäng överviktiga, good-for-nothing amerikaner som aldrig sparkat boll. Och det var dessutom som att snacka med en vägg, ingenting verkade gå in. Brukar inte va den som skyller på mitt lag och jag ska inte påstå att jag va så j-a bra själv, men det är bara så sjukt frustrerande. Var och spelade utomhus i lördags o då lirade vi fan hundra gånger bättre än dagens prestation. Torskade med 5-4 så om vi inte varit så underskattande, såna divor, så hade vi vunnit hur enkelt som helst. Kan säga att Pol.Mag-fotbollen på söndagar e rena La Liga i jämförelse!

Så, det va skönt! Nu till lite mer positiva nyheter:

Var ute och lirade 18 hål för första gången på amerikansk mark igår. Var sjukt kul, underbart höstväder, lite disigt men varmt och skönt. Kan inte påstå att det gick sådär lysande men det va och andra sidan ett par månader sen sist. Om inte annat var det grymt roligt, spelade med några amerikanska grabbar ur golflaget som visserligen inte var några stjärnor men det spelar ju ingen större roll. Var faktiskt riktigt imponerad, ingen av dom hade lirat mer än ett år och ändå spelade dom helt ok (inte många fler slag än jag, vilket iofs säger mer om min prestation än om deras :D)

Tidigare idag har jag varit på en "Field trip" till Seattle Center med min Organisationsmanagementklass(vilket för övrigt e ett hyggligt långt ord:P). Kan inte påstå att det var så där överdrivet upphetsande, jag och den andra internationella studenten (en mexare vars namn just nu är fullkomligt bortblåst) var tämligen överens om att en "Public service career fair" är ganska värdo när man ändå inte får jobba i landet p g a visumstatus. Det positiva var att läraren bjöd på kaffe (Noreen Elbert, som jag för övrigt även har i Foundation of Public Administration och tillika är en av de bästa lärare jag nånsin haft). Det enda roliga som hände var när en av grabbarna i klassen (snubben är indian och heter Redwolf, hur coolt e inte det?) frågade pajsarna från US Customs and Border Protection om patrulleringen som tydligen eventuellt ska införas utmed Mexikanska gränsen: "Om du inte vill snacka om anställning har vi tyvärr inte tid att prata med dig!" Det svaret sa nästan mer än om dom faktiskt hade svarat på frågan:D.

En annan rolig sak som hänt är att jag fått en söt liten handbok i hur man hanterar en krissituation. Vore väl frid och fröjd om det typ handlade om eldsvåda eller nått men amerikanarna e ju aningen paranoida så dom har lagt till några kapitel, sug på: Hazardous spill, Armed intruder, Crime in progress, Earthquake, Fire and Explosions, Bomb threat samt Terrorist attack. Förutom detta finns ett liten bilaga som bl a innehåller ett litet formulär som man ska fylla i om man blivit bombhotad eller liknande. Ser framför mig Jonas Gardells sketch ur "Livet" om överlevnadshandboken: "Om du blir hotad av en terrorist, grips inte av panik! Peta terroristen i näsan...Uuuuh, terroristsnor!"

Kort men upprört inlägg!

MEN ALLVARLIGT DJURGÅRN, VAD I HELVETE ÄR DET SOM HÄNDER? BP...igen!?! E ju fan sämre än Bajjen! E så satans upprörd att jag bara var tvungen att få utlopp för det o ingen ger ju ett rats ass för svensk fotboll här.

Nåja, nu ska jag ut o lira golf, går säkert bra om man e förbannad redan innan första slaget...

Bullbak

Idag var det stor premiär för min Comparativ Kurs! Var mycket trevligt, sex elever och Sven-Erik som jag tidigare nämnt normalt arbetar på statsen i Uppsala. Kan inte säga att han kom med några riktiga kioskvältare men om inte annat va han en riktigt trevlig prick som liksom jag tyckte det va skönt att kunna stänga av hjärnan och prata svenska som omväxling (dock inte under lektionstid som ni förstår). Den rent akademiska behållningen bestod istället av att diskutera med damerna (alla de andra studenterna va kvinnor) skillnader mellan USA och Sverige. En rolig sak var att höra ambivalensen, för eller emot Sverige? Gratis sjukvård och skolgång, gotta move there! 50% i skatt, are they insane? Låg kriminalitet, sweet! Vem som helst kan kolla upp vad man tjänar, crazy! Framotibax, som att kolla en tennismatch. Förutom att 9 timmar är i aningen längsta laget så var det dock kul, öppen o avslappnad stämning som man ofta går miste om på svenska mastodontföreläsningar med 150 elever i rummet.

Den som är inne på den här bloggen lite mer regelbundet skulle med tanke på den genomgående mogna nivån kunna tro att rubriken insinuerar ett inlägg om rumpor, så e det alltså inte. Har faktiskt bakat kanel -eller snarare kardemummabullar eftersom min grupp e ansvarig för att ta med tilltugg till föreläsningen imorn. Jajjemen, har ju faktiskt jobbat på bageri i ett halvår (var iofs inte betrodd med nått annat än att bre mackor, e nog lite av en autodidakt på området:P) så det fixa jag på ett litet kick. Moster Mys magiska bullrecept har kommit väl till användning. Det som är magiskt med det är inte att dom blir så otroligt goda (vilket dom för övrigt blir när HON gör dom), utan att dom blir goda även när man inte följer receptet. Skoja inte det e eliten som är ute i världen o promotar Moder Svea, orka misslyckas med att följa ett recept! Kan dock till viss del skylla på att jag var aningen yr i kockmössan, anledningen till detta var att jag insåg att jag inte hade nån kavel. Nöden har ju ingen lag så jag tog en vinflaska istället. Problemet var att jag inte hade nån som var tom, och som sann svensk kunde jag ju inte bara hälla ut en halva. Solution? SVEP! Baksidan med detta var att jag blev ägd av kryddmåttet. Skiten heter tydligen 1/4 teaspoon på engelska men dom nedrans typerna på IKEA hade satt prislappen över 1/4 så nu är det alldeles för lite kardemumma o salt i degen. Ska villigt erkänna att jag kanske borde ha sett skillnad på en tesked och ett kryddmått men jag har fan inte bakat sen Dackefejden och tanken slog mig helt enkelt inte, sådeså! Något som dock va kul var att blanda degen, har aldrig tidigare gjort det utan en degblandare. "Ingenting e omöjjlit!" som alla små 80-talister indoktrinerats med sen Gunde intog fort Boyard, bara att spotta i nävarna o skrida till verket. Måste va alla barns dröm, som "geggamojja o bajskorvar" som Max (3...eller nått sånt:S) skulle ha sagt.

Tema tjock

Jahopp, vad har vi att rapportera idag då? Inte mycket kan jag säga...min orkidé har tappat två av tre blommor...let see, what else? Sitter och avnjuter en pastawok à la Patrik i sämsta möjliga sällskap, d v s själv... JO, en rolig sak! På väg till affären med en polare idag var vi tvungna stanna vid ett övergångställe. Bredvid oss står en jättestor mörkhyad kvinna. Helt plötsligt säger människan med hes o plågad röst: "Gotta go, gotta go" varpå vid inser att hon står med benen i kors och hoppar på stället. Millimeter från skrattparoxysmer frågade vi varför hon inte bara gick eftersom trafiken ändå stod still just då? Utan att kunna få fram ett ljud nickar hon mot bortre änden av korsningen där det står en polisbil (här får man böter om man går mot rött). När det äntligen blir grön gubbe "springer" människan iväg och lyckas på vägen in på närmsta restaurang nästan tackla sönder en stackars tant. Hade lätt kunnat va med i vilken Mr Beanrulle som helst, obetalbart!

Apropå tjocka människor så såg jag en jättestor baby idag varpå jag slogs av nått: Allting annat e ju mycket fetare, undrar om tanterna har starkmjölk i spenarna på den här sidan Attilanten? Högre fettprocent i modersmjölken skulle ju kunna va förklaring till att till och med småbarnen e överviktiga.

Nu ska ni inte tro att jag tycker att det e kul med den typ av mysknubb som folk i Sverige har, på det sättet e ni jättetråkiga! Är bara det att här e det så många som e så otroligt stora att man liksom måste välja, antingen skratta eller gråta. Finkänslig som jag är har jag därför valt att skratta av den enkla anledningen att det e roligare än att grina 24/7.

I övrigt e vädret allmänt manodepressivt. Var så varmt i tisdags att jag va tvungen att gå in och plugga, igår formligen forsade regnet ner och idag va det fan så här --- varmt men uppehåll! Undrar vad som bjuds imorn, orkan???

Jazz

Inte ens skönt att va av med det härket! Har ägnat de två senaste dagarna åt att läsa så ögonen blöder men nu har jag plöjt tidigare nämnda lärobok om Välfärdssystem, kan säga att det varit ungefär lika kul som att vakna upp snorbakis med långt gången kolera i mitten av Sahara o insé att man har dålig täckning på mobilen.
Hur som helst har jag belönat mig själv genom att först spela lite golf och sedan gå på Jazzklubb/restaurang. Anledningen till det senare var egentligen att två av de andra internationella studenterna fyllde år idag, dels Fabien från Frankrike som blev 21 (woho!) och dels Antonia från Österrike som blev nått annat, över 21 va det i varje fall så då kvittar det. Måste erkänna att jag egentligen inte kan nånting om jazz men det kan va grymt schysst att lyssna på, blir kanske att locka med sig lilla pappa på Fasching när jag återvänt till civilisationen. Just det här bandet improviserade en hel show (som sagt, har ingen aning, kanske alla jazzband gör?) och jag var grymt imponerad av trummisen som röjde stenhårt (såg dock ut som om nån stoppat nått kallt, slemmigt och levande innanför skjortan på honom).

Nu e det möte med John B. Lund som gäller, hasta mañana!

Solo

Urk! Sitter o tragglar med 350 sidor Skandinaviska välfärdssystem. Fick reda på idag att jag lyckats missa min Comparative Public Administration-kurs första lektionstillfället. Kanske inte låter så farligt för i de flesta kurser har man nurton föreläsningar, men i den här råkade det motsvara 9 av totalt 27h eller 33% av lektionerna.

Hur som helst var det inte det jag tänkte skriva om utan om den risiga ovanan folk på det här stället har att plugga själva. Nicklasen är ett socialt djur (vilket jag efter ca 150 sidor insett e väldigt skandinaviskt, Go team-work!) som avskyr att va ensamt. Kom att tänka på hur grymt nice det varit hemma i Sverige att kunna plugga med polare: Johan, Johan o Olle i högstadiet, Janne, Dan o Jacob på gymnasiet, för att inte tala om alla i Uppsala (Patrik, David, Andreas, Kalle, Jenny, Jonathan, Frida, Johanna to name a few). Det e sjukt vilka skumma saker det e man saknar när man inte e hemma, HUR man pluggar spelar väl ingen j-a roll! Men faktiskt så e det skillnad att ha nån i rummet som man kan fråga o diskutera saker med.
SÅ, då va det sagt! Ska ta tag i mina humörsvängningar nu, kanske e hormoner? Choklad brukar ju fungera för tjejer i såna situationer...

RE: Vancouver Baby!

Tänkte att ni kanske ville ha en liten reseskildring av min o Tomas trip till Kanada. Vi lämnade Seattle runt 9.00 i fredags för att bege oss till Seattle Premium Outlets som ligger ca 1h norrut med bil (Tomas hade lyckats snacka till sig bilen så att Didi fick ta sig till jobbet på annat sätt). Där strövade vi omkring i 4-5h och slogs med femtioelvatusen sneögda typer utan att hitta speciellt mycket, hade man varit en lätt lönnfet grönlandsval hade kläderna säkert suttit som gjutet! Kom dock därifrån med nån tröja var och jag tjacka upp mig på Snowboardgoggles. Visade sig att det var billigare att köpa två par Oakley Crowbar där än ett par i Europa, även om man beställt dom på Internet. Två? undrar ni nu. Jo, anledningen är att man ju gärna har olika glas beroende på vädret, och av någon outgrundlig anledning var det exakt samma pris att köpa hela kittet som bara själva glaset.

Åt en skum pizza till lunch, deg både i botten och ovanpå, heter det inte paj då?

Därefter var det dags att styra kosan mot gränskontrollen som med lite otur kan ta ett bra jävla tag. Vi hade hyfsad tur o slapp igenom utan allt för mycket väntan. Turen vände dock på vägen in i Vancouver där nån pajas hade flugit sitt lilla plan rakt in i ett bostadshus i Richmond, en av förorterna. Piloten som tydligen hade över 60 års erfarenhet hade dött (R.I.P.) men i övrigt hade alla klarat sig. Var dock lite frustrerande att han va tvungen att göra det just där just då, Kanadas första flygolycka på över 30 år, precis när vi hade bråttom till hockeyn...

Monument vid gränsen över brödraskapet mellan USA och Kanada, måste säga att dom verkar inte direkt lita på familjen.

Väl i Vancouver checkade vi in snabbt som ögat på vårt hostel för att sedan ta oss ner till General Motors Place där Canucks (som tydligen är slang för kanadensare för alla som inte visste det) spelar sina hemmamatcher. Gud hade tyvärr bestämt sig för att kvällen den 19e var lämplig för att ha ölhävartävlig så följaktligen fullkomligt öste det ner. Taxi gick inte att få tag på så vi fick promenera de 8-10 kvarteren ner till arenan. Väl på plats var det dock värt dom plaskvåta kläderna: Bra platser, god öl, GRYM match!!! Vancouver är ju svensklaget numero uno i NHL med 4 välbekanta namn i startuppställningen; Näslund (Kapten), Bröderna Sedin samt Öhlund. Även om matchen var otroligt underhållande var det dock lite trist att Los Angeles Kings vann med 4-2 (det sista målet FICK dom eftersom en spelare blev nedriven när han kom fri och målvakten var uttagen, sjukt skumt! Hade förstått straff men mål, måste inte pucken över mållinjen då?). Plusvärde var dock att Mattias Öhlund gjorde 2:an för Vancouver. Humor inslaget var helt klart när kameramannen zooma in u-ringningen på nån brud. Pojkvännen sitter o applåderar o skrattar bredvid ända tills kameran zoomar ut lite så man ser vem det e som filmas, då va det inte lika kul längre. Minuset var att jag har lite svårt för bondslagsmålen som inte resulterar i mer än utvisning, gjorde man så på gatan skulle man åka dit för misshandel. Efter matchen var det god middag med öl och margaritas (gott men gay, gotta love it!) för att sedan knyta sig tillsammans med våra två "aningen" svettluktande roomies.

18, 500 på läktarna och skön stämning. Saknade dock dom europeiska sångerna och hejarramsorna, saknade inte läktarvåldet. Fans från de olika lagen satt blandade, inga problem!

Dagen därpå startade med frulle på hostelet för att sedan övergå i sightseeing by car eftersom det fortfarande regnade ordentligt. Fördelen med detta var att vi hann se de flesta intressanta delarna av stan på kort tid. Extra intressant var Chinatown eftersom jag aldig varit i en sån förrut (den i Vancouver är tredje störst i Nordamerika, efter San Francisco och New York).

Måste säga att torkad mat ser sådär smarrigt ut, ostronen såg ut som avhuggna öron.

Varken gasklockan eller området i Gastown är riktigt som dito i Värtahamnen.

Efter pit stop på Starbucks var det dags att bege sig ut till Univeristy of British Columbia där Museum of Anthropology ligger. Museumet inriktar sig på kusten av B C och alla indianstammarna där. Hade nog varit en ganska snabb affär att ta sig igenom det om vi inte råkat slira in i en guidegrupp. Guiden var stört skön, en ganska skinntorr liten tant som lät exakt som Professor McGonagall i Harry Potter-filmerna (bl a beskrev hon museets arkiveringssystem som att den som kom på det måsta ha "smoked the funny ones during the 60's").

På vägen ut till museet stannade vi till vid stranden för att ta lite bilder på Vancouver skyline.

Dom hade ju en o annan totempåle där inne!

Lunch avnjöts aningen hastigt för att vi sedan skulle hinna ta oss ut till ett shopping mall ute i Metrotown (en förort). Va ta mig fan bland det största jag sett, efter 3 timmar hade vi inte ens hunnit med halva, förmodligen bara en tredjedel. Stort plus dock för att det fanns en Zara (trodde aldrig jag skulle säga det) som faktiskt säljer kläder i människostorlek.

Efter detta var det dags att sätta sig i bilen för återresa. Sista stoppet blev för att avnjuta middag på femstjärnig restaurang, närmare bestämt på IHOP (International House of Pancakes). Måste säga att det var en upplevelse, hjärtat har inte börjat slå regelbundet än efter alla dom onyttigheterna. Antar att det fungerade ungefär som att blanda i 2kg maizena i blodet, kanske ska försöka motverka effekten med lite kaostiksoda?

Vancouver Baby!

H-O-C-K-E-Y, HOCKEY, HOCKEY, HOCKEYHOCKEYHOCKEY! Jajjemen, fredagmorgon bär det av norrut, närmare bestämt till Vancouver. Har snackat framotillbaks med Tomas om att åka upp o se nån Canucksmatch o nu visade det sig att det knappt finns några biljetter kvar till årets säsong (orka ha slutsålt fram till april, galna kanadensare). Lyckades dock komma över två plåtar till fredagkväll mot Los Angeles Kings, kanske inte det grymmaste motståndet men det blir nog kul ändå...better be for $100/biljett.

Provade för övrigt på att lira squash för första gången igår kväll vilket va fett skoj. Fransmannen som skulle visa mig hur man gör va halvnöjd med att jag spöade honom med 3-1 i set:D. Sportanläggningen som tillhör skolan e dock sjukt nice, har inte utforskat hela än men det finns åtminstone olika sorters pass, basket, softball, fotboll, squash, racketball, tennis och badmintonplaner, simbassäng och stort gym, alltsammans helt gratis för SU-studenter. Ikväll e det dock golfträning på en range en bit från campus.

Åh en sådan härlig dag!

Hatar att behöva gå upp innan solen, känns alltid som att det e Lucia! Va så jävla trött imorse att jag slog ögonbrynet i väggen när jag försökte sätta på duschen, stackars mig:( Idag va det åtminstone för ett noble cause, jag skulle hämta golfbag och snowboard på flygplatsen. Eftersom någon höftat till med ett helt okänt telefonnummer på fraktsedeln (jag misstänker Rasmus eftersom det va han som lämnade bagaget på Arlanda, stort tack för det dock!) så hade inte flygplatsen fått tag på mig när grejerna anlände i onsdags utan istället kom ett brev i lördags som sa att jag var tvungen att hämta grejerna innan måndag, annars skulle straffavgifter tillkomma. Customs hade dock bara öppet på vardagar, Hygglo! Lyckades som tur är snacka till mig en extradag:

Knallade ner till busshållplatsen downtown där både internetsidan och informationen på busskuren sa att bussen skulle gå ifrån. Efter en halvtimme frågade jag en chaffis om bussen verkligen gick härifrån. "Nej, tunneln e öppen!" Sjukt lurigt! Har inte sett en enda j-a tunnel sen jag kom hit men det visade sig dock att det fanns en genomfartstunnel för bussar under hela downtown. Kom till flygplatsen o gick till informationen där dom ringde upp utlämningskontoret. "Nej, vi ligger strax utanför flygplatsen, man måste ha bil för att ta sig hit", grymt nöjd eftersom jag ringt och kollat just det dagen innan o då fått omvänd info. Tog en taxi ut varpå jag blev utskälld av den indiska chauffören för att jag var amerikan och trodde att alla invandrare va dumma i huvudet. Väl på kontoret skulle jag skriva på ett papper, sedan skulle jag tydligen åka vidare till customs som låg nån annanstans för att sedan komma tillbaka för att hämta ut prylarna. Fest eftersom taxin hunnit åka! Langade på hundögonen och lyckades få en snäll tant med bara ett riktigt ben att köra mig framochtillbaka. Plockade ut grejerna, tog en buss tillbaka till flygplatsen med mina 22kg. Bytte buss till en som gick in till stan, högg en taxi och kom slutligen hem...så nu sitter jag och kollar efter flygbiljett till den där Bajjamajan i Krakow.

Vernissage

Som alla frekventa läsare av den här bloggen vet var det fest igår. Började helt planenligt på campus med Eid al-Fitr( "Den stora glädjefesten") som avslutar Ramadhan. Tillställningen ägde rum i Campion Hall, en stor festlokal på SU. Trots jättelokalen var det knökfullt, gissningsvis åtminstone 200-300 pers (ca 50-50 muslimer och övriga utbölingar). Det hela inleddes med högläsning ur koranen(snarare sång om du frågar mig) och lite tal för att sedan övergå i matkö(storleksmässigt i klass med REA på systembolaget). Efter maten var det dans till nått arabiskt liveband och allmänt mingel.

I brist på bordsplatser fick vissa sitta på golvet.

Dans efter maten.

Sami(t.v.) med random polare, bägge Saudier.

Ali (Libanon).

Nazir (Mexico-Libanon, uppvuxen i USA).

Daniel (Österrike).

Beth(USA), Anna(Danmark) och Majd(Palestina).

Efter det partyt vilket slutade ganska tidigt, typ runt 21, var det dags att förflytta sig till en lite bekantare festkultur, nämligen kräftskiva. Som jag skrev tidigare var det ett gäng av Tomas polare som varit ute på IKEA och tjackat upp sig på förnödenheter. Kan säga att kulturskillnaden hade inte varit större om jag tagit närmsta rymdraket till månen istället för att promenera 6 kvarter. Kul var det i varje fall, om än aningen blött. Säger som libroreklamen: "Det känns tryggt":D

Don Tomaso himself i sin bästa gåbortsutstyrsel!

Övrigt löst folk, flaskmängden håller dock europeiska mått.

Tänkte passa på att smälla upp några bilder på min lilla lägenhet när jag ändå håller på. Hoppas på att snarast bli head-huntad av "Allt i hemmet" för min fantastiska fotoinsats. Håll till godo!

Bloggredaktionen

Aningen överdimensionerad walking closet, får jag ont om pengar kan jag kanske hyra ut den till nån förbipasserande Indianstam.

God Bless IKEA:s startpaket, får svensken att känna sig som hemma var han än befinner sig.

Jul?

Har så smått börjat fundera på om det inte trots allt e lite onödigt att åka hem över jul, jag vet att jag kände för att göra det när jag åkte men då va jag och andra sidan inte så karsk heller. Just nu känns det som lite slöseri med både tid och pengar. Dom 7500 som det, i runda slängar, kostar tur o retur till Sverige skulle kunna läggas på åtminstone 1 vecka i typ New York eller nått. Efter det finns det ju gott om tid att klippa övriga östkusten eller åtminstone Boston och Washington DC. Har iofs inte kollat med några släktingar om det e lungan att hänga med dom över jul... Måste få tag på La Familia också, kanske e tur att jag kan gömma mig bakom både ett mindre världshav och ett missilförsvar.

Hade en rolig frisörsupplevelse igår. Gick omkring o visste inte var man kunde hitta nån bra Barber Shop, varpå jag av en händelse snubbla in på ett ställe där dom utbildar frisörer. Fördelen med stället var att det bara kosta $10 (gentemot $45 som det andra stället jag hittade ville ha), nackdelen var att det är svårt att förklara hur man vill ha det, räcker liksom inte bara med : "Shorter, pliz!". Vad som gjorde det ännu knepigare var att killen var döv, vilket innebar att en tolk stod o flaxade så fort man skulle säga nått. Apropå det, är teckenspråk samma på alla språk? Anyway, grabben va sjukt försiktig så jag va tvungen att be honom ta ännu mer 3-4 gånger innan det började synas nån skillnad, tycker ju att just avstånd i cm borde va ganska simpelt att förmedla med teckenspråk? Som tur var kom läraren mot slutet o fixa till det hela så förutom att det tog från nu och till evigheten så e jag ganska nöjd.

Har förresten luskat ut att det redan kommit några dm snö uppe i bergen så om bara brädan och golfbaggen kunde anlända så skulle det kunna bli lite åka av. Första riktiga golfrundan med klubben är på söndag, även om jag var o slog lite på rangen i onsdagskväll. Verkar som ett schysst gäng även om alla e odrägligt unga. Det är dock roligt att det e blandat hur duktiga folk är, vissa har aldig lirat förr medan en av killarna låg nånstans på hcp 8. Visste ni förresten att man inte behöver grönt kort för att lira i USA? Hcp får man tydligen först när man börjar tävla. Tomas berättade att Pebble Beach där dom lirat flera US-Open är en pay-and-playbana, dock en ganska dyr sådan.

Dagens I-landsproblem
Fest eller party, det e frågan? Har ju klagat lite på att festfrekvensen här inte håller Uppsalamått direkt. Fegisarna vill bara festa på helgerna! På lördag är det dock partaj, närmare bestämt två. Den ena är en kräftskiva som svenskmaffian ska hålla. Det kan tyckas lite sent på året för en kräftskiva men vi får väl skylla på tidsskillnaden. Vore hur som helst sjukt kul att gå dit o träffa några av dom andra svennarna. Dock så krockar hela tillställningen med den stora avslutningsfesten på Ramadhan som hålls på campus. Har aldrig varit på nått sånt förr så det vore sjukt kul/intressant. Min nuvarande plan e att börja på campus för att senare bege mig till kräftskivan. Anledningen till detta är att det känns bättre att anlända nykter till en sjöblöt skiva istället för att komma karatefull till ett helnyktert party...det där tåls att tänka på.

Småbarn undanbedes!

Såg ett Duck Talesavsnitt häromdagen och kom att tänka på att det e många bra uttryck man inte använder längre, typ Milda Matilda! Det händer inte att man använder såna hårresande kraftuttryck som förplåtat, kära hjärtanes eller fy bubblan....och det tycker jag är synd. Fatta va kul man skulle ha varje gång nån blev arg eller gjorde sig illa om folk använde såna uttryck. Zlatan i gatan, det gör ont som bara attan! Fy Fabian(vem e han?), jag blir så förbaskad på såna där rackarns snorvalpar! Andra bra uttryck är det mesta innehållande järn, typ: järnvägar, järnpiller, järnspikar. Attans hakar eller rackarns rökare kan man säkert få in i nån mening här och där, liksom sjutton också, förbövulen och jävulusisk. Fler förslag mottages tacksamt, kommer ihåg att Jonas Thulin brukade strö såna här godbitar kring sig men jag kan banne mig inte komma ihåg dom:( Som ni förstår har jag mycket att göra...

Men det är faktiskt inte sant, har skrivit 2 papers på 3 dagar och däremellan har jag läst den fantastiskt fascinerande amerikanska konstitutionen + the bill of rights. Är tydligen sjukt bra att kunna när man ska jobba inom public service i USA! Kan ju fatta att motivationen va nere i fotknölarna eftersom jag varken vill jobba med public service eller i staterna.
En betydligt intressantare uppgift var att kolla på filmen om Enrons fall. Var faktiskt riktigt fascinerande att se hur dom lyckades hålla ihop det korthuset så länge som dom faktiskt gjorde. Chefer som snikar ut pengar ur företaget för egen vinning, dubbelbokföringar som får italienarna att bli gröna av avund, fullkomligt skrupelfria metoder (vad sägs om att avsiktligt mörkalägga hela Californien för att pressa upp elpriserna), investeringar med pengar som man inte tjänat ännu etc etc. Kände mig riktigt obildad som typ helt missat Enrongrejen, nästan som om jag vore amerikan. Som ni vet existerar inte begreppet lagom i det här landet, så ej heller vad gäller allmänbildningsnivån(och jag har ändå bara kommit i kontakt med folk som går på universitet). Antingen är folk proffesorer eller så skulle dom förlora i Jeopardy mot en vandrande pinne.

Nu ska jag iväg till golfrangen, simma lugnt!

Phở

Tips från coachen: Välj inte vietnamesiskt när du ska på dejt! Helt hopplöst att äta på ett någotsånär civiliserat sätt. Den vanligaste varianten av vietnamesisk mat kallas Phở och är i princip en sallad som man förvandlat till en soppa genom att dränka den i buljong. Själv provade jag på det för första gången igårkväll, och jag måste säga att jag aldrig stött på en så frustrerande maträtt. En del av förklaringen till detta är att maten serverades med pinnar. "Jaha!" tänkte jag. "Inte undra på att dom e smala". Kunde väl åtminstone gett en en sportslig chans o serverat soppjäveln med gaffel. Som tur var hade dom bara glömt den tillhörande skeden. Detta hjälpte dock bara till viss del eftersom nudlarna va så satans hala att dom varken gick att få tag på med skeden eller pinnarna.
Kan dock säga att det finns klar potential för smygsadisten. Ta med dejten och beställ sedan en av de få risrätterna. Chansen att hon tar en soppa är överhängande, så då är det bara att luta sig tillbaka och njuta av showen! Antingen försöker hon behålla viss värdighet och går därifrån utsvulten, eller så gör hon som vietnameserna själva och suger i sig maten. Både ljud och bildmässigt är det påfallande likt slamsugning.

Slemmigt men mättande! Pumba goes 'Nam?

Har hittat en golfförening på skolan som verkar helt perfekt. Inte alls speciellt seriöst eftersom den startade i slutet av maj för att sedan ta sommarlov fram till nu. Alla e välkomna, även folk som aldrig lirat förr eftersom man inte behöver grönt kort för att få lira här. Spel 1-3 ggr per vecka året runt till riktigt schyssta priser... I'm so Happy!

Nu ska jag ner och undersöka tvättmöjligheterna på det här bygget. Är svårt suktad att bara köra lumpenstyle och vända kalsongerna ut och in efter tre dar, men jag känner att det kanske inte är värt risken att behöva förklara hur man lyckats få bromsspår på "utsidan" av kallingarna. Dom e ju så pryda amerikanerna...

Stendött

Börjar ledsna ordentligt på den här idiotiska 21-årsregeln för köp av alkohol. Har satt käppar i hjulen för utgång i typ 2 veckor. Som ni förstår e det inte jag som inte kommer in, utan en av fransmännen som inte fyller förrän om några veckor. Problemet e att det känns fett taskigt att lämna honom själv vilket har gjort att 10 man fått stanna hemma.

Extra skumt e det med tanke på saker man FÅR GÖRA: Man får köra bil när man e 16. Det är allas rätt, ja nästan skyldighet, att glida runt bestyckade som en pansarkryssare. Det är socialt accepterat att röka på. Det e tydligen inget konstigt med att ha tusentals hemlösa utan rätt till sjukvård. Men skydda medborgarna mot att knäcka några bira med polarna på en lördagskväll, det e tydligen högprio! Dom e inte kloka dom där amerikanerna...

Med anledning av detta var gårdagskvällen lugn, inledde med att snacka lite med Gunde som är en termin i Shanghai, lät sjukt soft. Det bygget e fan inte litet, som han sa: "Det bor drygt 2 Sverige i stan, och då e den bara näst störst i landet. Finns tydligen nån förväxt håla där dom tryckt in ett tredje Sverige innanför murarna". Dom e inte kloka dom där kineserna...

Efter det gled jag o 3 andra ner på Broadway (Japp, dom har en här också. Antar att det inte e nån biggy att sno ett gatnamn från en annan amerikansk stad när man redan använder namn som New London, New Rome och New Paris) och käkade Thai, grymt trevligt. Har dock inte riktigt förlikat mig med att man får in notan utan att be om den. Vet inte om det e alla restaurangers ambition att skapa nån sorts McDonaldsatmosfär, men det känns verkligen som att dom bara vill bli av med en så fort som möjligt. Maten va dock kanon!

Därefter var det hyra film som gällde, skön högstadiekänsla på den. Dock kan det nog ha varit taktiskt eftersom jag p g a diverse kursbyten redan ligger ganska långt efter och egentligen behöver plugga just nu...

Ramadhan

Jajemen, ny favorittraditionen e by far den muslimska fastemånaden. Inte för att jag har några planer på att bli troende utan helt enkelt för att det på SU innebär gratis, färdiglagad mat. Varje vardag under hela Ramadhan samlas främst muslimska studenter nere på ISC (the International Student Center) och bryter fastan tillsammans. Det trevliga är att alla andra studenter som känner för det också är välkomna, något jag och några andra utbytesstudenter tagit till våra hjärtan. Har inte lyckats klura ut om det e persisk eller libanesisk mat som bjuds än (trots att jag varit där typ 5ggr på 2 veckor) men gott som fan e det i varje fall.

Senaste nytt på duksåpafronten e att jag än en gång bestämt mig för att byta en av mina klasser, den här gången till en under graduateklass som jag kan tillgodoräkna mig som en gradklass. Det positiva med det är att jag har lektioner på dagtid istället för på kvällen samt att de andra i klassen också är födda på 80-talet, wohoo!

Det va allt från mig ikväll, Over and out!

Creps

Måste säga att det e grymt underskattat med andra som lagar mat åt en, fett nice! Har precis kommit hem efter att ha varit över hos fransoserna och käkat middag, närmare bestämt Creps. Har aldrig sett så mycket pannkakor, dom hade lätt gjort 7-8 liter smet, tror mellan 10 och 15 personer åt sig mätta och ändå fanns det över, helt galet! Var grymt gott men är dock lite besviken. I min värld äter fransmännen Creps fyllda med typ ost och skinka eller något annat någorlunda matigt, tänk så fel man kan ha. Dom här hade bestämt sig för att köra hardcore efterrättscreps. Som "pålägg" kunde man välja på smör, socker, kanel, nutella, maple syrup, sylt och banan. Känns som några blivit lite väl amerikaniserade! Sockerchocken e inte dålig kan jag säga, blodsockernivån e nånstans i höjd med ozonlagret.

Stötte på ett sjukt skumt fenomen idag, fund raising till förmån för en person. Tyckte det lät helt stört, men tydligen e det inte helt ovanligt att man gör något liknande om man har svårt att finansiera sina studier. Vad man gör är att man bjuder in alla man känner på nån form av välgörenhetsfest, där poängen är att alla ska skänka så mycket dom vill/kan. Ofta har man tydligen också tiggt ihop lite schyssta prylar som man sedermera auktionerar ut.

I just det här fallet tycker jag dock att det var bra, personen som hade festen var en kompis som kommer från Palestina. Född och uppvuxen i något som inte kan karaktäriseras som annat än fullt, i bästa fall halvfullt krig lyckades hon inför high school få ett stipendium som finansierade ett års studier i USA. Därefter har hon genom att engagerat sig i alla möjliga projekt som gjort att hon fått fler stipendier lyckats fullfölja high school ooch nu börjat college. Om nån har rätt att ha en sån tillställning så e det fan hon, börjar nästan grina varje gång jag hör om all skit hon varit med om. Läget med att vid 18 års ålder ha förlorat både en bror och sin bästa kompis, överlevt en bomb som detonerade i hennes hus när hon låg och sov och med fara för sitt liv va tvungen att smugglas in i Jerusalem varje gång hon ska skaffa ett amerikanskt visum? Mest imponerande är hur sjukt positiv hon ändå är, alltid glad! Bor med en judisk familj och verkar inte hysa något egentligt agg mot israeler i stort, bara mot soldaterna. Kan inte hjälpas att man nästan får lite dåligt samvete efter att ha fått allt serverat på silverfat. Själv e jag mest här för att det e roligt, i bästa fall en bra erfarenhet... perspektiv på saker och ting får man ju, som en spark i solaplexus...:S

Pissväder

Regn! Hela dagen! Så sjukt trist, men efter vad jag har hört e det bara att vänja sig, folk från den här stan reser typ på solsemester till London och Bergen. Har dock haft en helt okej dag. Började med att ge efter för grupptrycket och skaffade en facebook(som många av er som kollat mailen förmodligen redan märkt). Har insett att om man inte ska bli helt utfryst på den här sidan Atlanten måste man ha en facebook, hur hårt det än känns efter att ha stått emot så länge. Fattar dock fortfarande inte vad det är för fel på att kommunicera som civiliserade människor, typ över MSN och skype? Därefter gick jag ner på stan o tjacka upp mig på en landline telefon, så alla som inte vet hur skype fungerar har nu möjlighet att ringa mig på +1 206 398 4801, dock kommer ni gå miste om den tveksamma förmånen att se mig via webcamen. När shoppandet va färdigt var det fikatime med en annan "Internationell student" och några av hennes vänner. Kan det bli mer irriterande än att lyssna på ett samtal som är hälften på spanska och hälften på engelska? Ungefär lika användbart som att kunna ett telefonnummer till hälften.
Nu ska det styras lite middag, Tjingeling!

Premiär

Har precis varit och tagit föreläsningsoskulden, fest med 4h skola klockan 8.30 på en lördag:S. Var bättre än väntat, hängde med bra och så, inga såna problem so far. Var dock nästan komiskt när vi skulle presentera oss, jag var det enda som studerade på heltid, alla andra jobbade. Alla andra hade också till skillnad från yours truly en färdig bachelorexamen (normalt 4 år på universitet här), kanske inte helt otippat eftersom det är ett baskriterium för att bli antagen. Typ hälften va gifta och jag misstänker att jag drog ner snittåldern med åtskilliga år...vad gör jag här??? Jaja, får väl lite på att min oerhörda talang tar mig ur det här helskinnad:P.

Kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag noterade att jag var den enda i klassrummet (18pers) som inte satt med en tamedmugg av något slag. Som tur var gick det att avhjälpa eftersom det, oavsett aktivitet, i det här landet alltid finns förfriskningar till hands; gratis kaffe, muffins, godis och till min stora lättnad även vinddruvor!?!

Var dock något av ett äventyr att försöka få ihop den första uppgiften (läxa till första lektionen?), va tvungen att på 2 sidor beskriva varför jag valt att studera och arbeta med Public Service, krävs ju inga oceaner av sidutrymme för att få plats med: I haven't! Som en sann ordbajsare fick jag dock ihop åtminstone 1,5 sida, dock inte utan viss möda eftersom det uppskattningsvis va 6 år sedan jag va tvungen att skriva nått seriöst på engelska.

En sak jag kommit att förundras över är hur många det är som undrar vilket språk man talar i Sverige. Var helt förberedd på att dom skulle anklaga mig för att ha uppfunnit både gökuret och tobleronen men att de på fullaste allvar tror att man talar både tyska, holländska och engelska som första språk i Sverige!

Tänkte att nån kanske inte har stenkoll på Seattle, här är några bilder på downtown och hamnen, ska återkomma när jag haft tid att ta lite vettigare bilder!

Dokusåpa

UTRÖSTAD! IGEN! Min kursvalsprocess börjar få obehagliga likheter med en dokusåpa och själv börjar jag identifiera mig med Baren-Meral. Fick först reda på att jag bara behövde ta 6 creds för att behålla min heltidsstudentstatus. Idag fick jag dock reda på att detta bara gäller amerikaner, för internationella studenter krävs 9 creds om man vill behålla sin visumstatus. Så därför raggade jag upp lite kurser som jag skulle kunna tänka mig att läsa men det gick sådär...

Datakurs med inriktning Officepaketet - Gavs bara i somras!
E-förvaltning - Nope!
Leadership learning and change management - Sorry!
Leadership & management - Ja den kan du gå, läraren sa att det gick bra att lägga till en extra elev! Så den va jag inskriven på i flera timmar, men sen fick jag ett mail om att läraren inte ville ha fler elever, eller i varje fall inte mig, Suck!
Så nu blir det tydligen Human Resource Management, e så sjukt laddad! Alltid kul när man får sitt förstaval:P

I dagens öråd går alla mina svarta kameler till Seattle University!

Kort x3

Kortkortkort...Idag har jag skaffat kort, alltså inte på mig själv utan den användbara varianten. Är numera kund på Bank of America med ett köttigt saldo på $5 samt stolt innehavare av ett Washington ID. Det sistnämnda är något som jag insett är nödvändigt för att överleva om man inte vill glida omkring med passet, något som inte e allt för lockande eftersom man typ bara kan ersätta det på ambassaden i Washinton DC. Den utlösande faktorn var att jag häromdagen blev nekad att köpa bira, trots att det gått bra dagen innan, så sjuuukt störigt. Kunde verkligen se vilket maktrus kärringen i kassan fick av att neka mig. Det störigaste av allt e att de svenska ID-korten e grymt mycket snyggare och mer svårkopierade än de amerikanska. Svenska körkort har som ni vet ett litet hologram längst ner till höger, de amerikanska e typ gjorda i kartong o ser ut som nån 4-åring har designat dom i Paint.

För att hämnas skaffade jag ett kundkort i butiken, moahaha, I'm such an evil genius... Fattar ni inte? JO, alla som arbetat i en matbutik vet att dom Zlatans poängkorten e en mardröm, det är helt ofelbart! Varje gång man sitter i kassan o det e rusning dyker dom upp, snålålarna med sina j-a kundkort. Det spelar ingen roll om det e kö till horisonten, småbarn skriker och människor svimmar till höger och vänster av pur utmattning! Nog fan ska dom ha sina poäng ändå, och dom har aldrig nån koll på var i sin hockeytrunkstora väska det ligger, och det är alltid avmagnetiserat, och oftast kommer dom på det efter man redan tagit betalt så man måste efterregga, och oftast har dom ändå bara köpt en tandborste och två tomater så de får bara 2,5 poäng när det krävs 500 för att få köpa tubsockor till ett fantastiskt förmånligt pris och tjäna 30 spänn...Men jag e inte bitter!!! Så nu ska jag med flit avmagnetisera mitt kort och inte hitta det o efterregga så in i...Excellent!

Intro

HEJ ALLA GLADA LÄSARE, nu har jag äntligen fått tummen ur o kommit igång med bloggandet. Eftersom den egentliga anledningen till att den här bloggen skapats är mitt år i landsflykt, långt bort från alla nära o kära, så tänkte jag ge alla oinvigda en liten sammanfattning. Jag befinner mig alltså i U-landet med stort U, noga räknat i Seattle. Seattle ligger uppe i nordvästraste hörnet, (borträknat Alaska), på ungefär samma breddgrad som Milano och är hemvist för berömda storheter som Boeing och Microsoft. Staden kan även stoltsera med att ha den första Starbucksen, det berömda tornet Space Needle (som jag för övrigt inte hunnit upp i ännu) och landets högsta nederbördssnitt. Frågor? Bra, då går vi vidare...

Utbytet mellan Statsvetenskapliga Institutionen i Uppsala och The Institute of Public Service är alldeles färskt och följaktligen har jag fått agera testpilot. Man skulle kunna tro att hela processen med att ta sig in på ett universitet i USA inte skulle va så värst mycket knivigare än motsvarande i Sverige...så är det inte!!! Jag vet inte om det är hela det amerikanska universitetsväsendet som e kasst, eller bara Seattle University (SU). Hur som helst kvarstår det faktum att maken till värdelös koordination har jag aldrig stött på, Zanzibars flygplats framstår som lättnavigerad och välfungerande i sammanhanget. Vad man än ska göra så är det olika små institutioner som sköter handläggningen, och extra olyckligt blir detta när de olika institutionerna inte vet vilket kontor man ska till, vilket resulterar i att man springer runt runt på campus som en idiot och försöker luska ut var man egentligen ska (Alla som sett Asterix 12 stordåd har bilden av Galenskapens hus klar för sig).

På samma sätt var det ett smått helvete att få alla papper iordning innan jag skulle åka. I Uppsala har vi Stig den allsmäktige, killen med koll! I Seattle har dom massor av kockar, men trots det blir det en j-a soppa. Eftersom man som svensk tror att man pratar med SU och inte med femtioelva olika småinstanser blir det hela ganska förvirrat. Man skulle kunna tro att det var standard att man i god tid innan terminen börjar skickade ett mail till den stackars vilsna utbytesstudenten och klart och tydligt berättar vad som behöver ordnas, vilka papper som behöver skickas osv. ICKE!!! Varje institution skickar sitt eget, ofta med motsatt information än de tidigare mailen man fått, och det verkar va nån form av tävlig i att va ute i så dålig tid som möjligt. Paradexemplet e hälsoinstansen på skolan. Först fick jag ett mail som sa att jag inte behövde några vaccineringar alls. 3 arbetsdagar innan jag skulle åka får jag ett nytt mail som säger att jag behöver 6(!!!) vaccinationer. Hur j-a fel kan man räkna egentligen? Och lätt att fixa dom på 3 dagar, hade sett ut som en sån där helkroppsfigur som man övar KSP på om jag försökt. Turligt nog hade jag alla, dock hade jag inte skriftliga intyg på en del av dem och eftersom man fått vaccinationer både på BVC, i grundskolan, i gymnasiet, i lumpen och vid olika tillfällen när man skulle utomlands var det inte helt simpelt att få tag på dessa intyg, speciellt eftersom varje ställe har sina egna journaler som skyddas av sekretess. När jag väl kom hit med mina intyg visade det sig att jag inte alls behövde några vaccinationer, det mailet va felskickat! Tror inte den tanten visste hur nära döden hon var. Detta är bara ett smakprov, för speciellt intresserade kan jag fortsätta forever.

Hur som helst, nu är jag här och trivs riktigt bra. Blev upplockad på flygplatsen av Tomas efter en kvick hitresa på ca 20h (så går det när man inte vet när man ska få sitt visum och beställer flygbiljett 4 dagar innan avresa, New York - Houston - Seattle va ju ingen genväg direkt, som att flyga Stockholm - Moskva via Kairo). God Bless Him, min Seattleguru som huserade mig i flera dagar innan jag kunde flytta in och bl a tillbringade en hel ledig dag på IKEA med mig. Grymt trevlig tjej har han också, en liten men ganska bestämd mexikanskättad sak som han ska gifta sig med till sommaren!?! Va nästan tvungen att gå hem o byta kalsonger när jag hörde det, själv känner man sig ju snarare mogen SOM ett barn än mogen FÖR barn. Anyway, nu bor jag i en sjukt nice lägenhet på campus, helt solo med eget kök, badrum o walking closet. Detta kom som en glad överraskning då jag inte ansökt om lyxboende utan räknat med ett dorm utan toa och kök, förmodligen även med okänd och odrägligt ung roomie. Anledningen till att det inte blev så är som jag förstår det att jag av någon outgrundlig anledning har tilldelats graduate studentstatus här, något som normalt kräver en bachelorexamen.

Baksidan med detta är att jag måste ta några gradkurser vilket förmodligen e jobbigare än under graduatekurser. Var uppe och valde mina kurser i förrgår, ska den kommande quartern (alltså fram till jul) ta två klasser, en introkurs i Public Administration och en kurs som jämför välfärdssystemen i de Skandinaviska länderna med det i USA. Båda dessa kurser är mest för att The Institute of Public Service ska bli glada, inte för att de verkar särskilt roliga. Den andra verkade dock lite intressant eftersom jag redan läst nått liknande i Sverige och tyckte att det skulle va roligt att se den amerikanska vinklingen, döm om min förvåning när jag fick reda på att det är en professor från Uppsala som kommer hit och föreläser!?! Oddset på det?

Har förresten hunnit med en liten inspark också, tre dagar med 40-50 andra utbytesstudenter ute på någon sorts camp, boende i rum om tre studenter, massor av info, aktiviteter och näst intill oätlig mat. Tänk amerikansk fet, söt och smaklös mat i skolmatstappning, mmm!!! Var dock bra i sin helhet, lärde känna folk från alla möjlliga och omöjliga länder, främst asiater men också en hel del europeer. Är farscinerande hur man fungerar, finns inga landsmän söker man upp det "näst bästa". I mitt fall innebar det alla andra EU-medborgare, trodde aldrig jag skulle va glad att träffa en fransman... antar att nöden inte har nån lag. Hursom helst e det gött att känna lite folk även om de har lustiga brytningar, konstiga namn, skumma seder och annorlunda utseende. En komisk notering är dock att oavsätt var folk kommer ifrån så enas de i sin skepticism gentemot amerikaner.

Jag hoppas att detta aningen långrandiga inlägg inte avskräckt folk från att surfa in igen om några dagar. Ska försöka hålla mig lite kortare nästa gång, då kanske jag lyckats få upp lite bilder också. Until then...Kram på er allihop