Intro

HEJ ALLA GLADA LÄSARE, nu har jag äntligen fått tummen ur o kommit igång med bloggandet. Eftersom den egentliga anledningen till att den här bloggen skapats är mitt år i landsflykt, långt bort från alla nära o kära, så tänkte jag ge alla oinvigda en liten sammanfattning. Jag befinner mig alltså i U-landet med stort U, noga räknat i Seattle. Seattle ligger uppe i nordvästraste hörnet, (borträknat Alaska), på ungefär samma breddgrad som Milano och är hemvist för berömda storheter som Boeing och Microsoft. Staden kan även stoltsera med att ha den första Starbucksen, det berömda tornet Space Needle (som jag för övrigt inte hunnit upp i ännu) och landets högsta nederbördssnitt. Frågor? Bra, då går vi vidare...

Utbytet mellan Statsvetenskapliga Institutionen i Uppsala och The Institute of Public Service är alldeles färskt och följaktligen har jag fått agera testpilot. Man skulle kunna tro att hela processen med att ta sig in på ett universitet i USA inte skulle va så värst mycket knivigare än motsvarande i Sverige...så är det inte!!! Jag vet inte om det är hela det amerikanska universitetsväsendet som e kasst, eller bara Seattle University (SU). Hur som helst kvarstår det faktum att maken till värdelös koordination har jag aldrig stött på, Zanzibars flygplats framstår som lättnavigerad och välfungerande i sammanhanget. Vad man än ska göra så är det olika små institutioner som sköter handläggningen, och extra olyckligt blir detta när de olika institutionerna inte vet vilket kontor man ska till, vilket resulterar i att man springer runt runt på campus som en idiot och försöker luska ut var man egentligen ska (Alla som sett Asterix 12 stordåd har bilden av Galenskapens hus klar för sig).

På samma sätt var det ett smått helvete att få alla papper iordning innan jag skulle åka. I Uppsala har vi Stig den allsmäktige, killen med koll! I Seattle har dom massor av kockar, men trots det blir det en j-a soppa. Eftersom man som svensk tror att man pratar med SU och inte med femtioelva olika småinstanser blir det hela ganska förvirrat. Man skulle kunna tro att det var standard att man i god tid innan terminen börjar skickade ett mail till den stackars vilsna utbytesstudenten och klart och tydligt berättar vad som behöver ordnas, vilka papper som behöver skickas osv. ICKE!!! Varje institution skickar sitt eget, ofta med motsatt information än de tidigare mailen man fått, och det verkar va nån form av tävlig i att va ute i så dålig tid som möjligt. Paradexemplet e hälsoinstansen på skolan. Först fick jag ett mail som sa att jag inte behövde några vaccineringar alls. 3 arbetsdagar innan jag skulle åka får jag ett nytt mail som säger att jag behöver 6(!!!) vaccinationer. Hur j-a fel kan man räkna egentligen? Och lätt att fixa dom på 3 dagar, hade sett ut som en sån där helkroppsfigur som man övar KSP på om jag försökt. Turligt nog hade jag alla, dock hade jag inte skriftliga intyg på en del av dem och eftersom man fått vaccinationer både på BVC, i grundskolan, i gymnasiet, i lumpen och vid olika tillfällen när man skulle utomlands var det inte helt simpelt att få tag på dessa intyg, speciellt eftersom varje ställe har sina egna journaler som skyddas av sekretess. När jag väl kom hit med mina intyg visade det sig att jag inte alls behövde några vaccinationer, det mailet va felskickat! Tror inte den tanten visste hur nära döden hon var. Detta är bara ett smakprov, för speciellt intresserade kan jag fortsätta forever.

Hur som helst, nu är jag här och trivs riktigt bra. Blev upplockad på flygplatsen av Tomas efter en kvick hitresa på ca 20h (så går det när man inte vet när man ska få sitt visum och beställer flygbiljett 4 dagar innan avresa, New York - Houston - Seattle va ju ingen genväg direkt, som att flyga Stockholm - Moskva via Kairo). God Bless Him, min Seattleguru som huserade mig i flera dagar innan jag kunde flytta in och bl a tillbringade en hel ledig dag på IKEA med mig. Grymt trevlig tjej har han också, en liten men ganska bestämd mexikanskättad sak som han ska gifta sig med till sommaren!?! Va nästan tvungen att gå hem o byta kalsonger när jag hörde det, själv känner man sig ju snarare mogen SOM ett barn än mogen FÖR barn. Anyway, nu bor jag i en sjukt nice lägenhet på campus, helt solo med eget kök, badrum o walking closet. Detta kom som en glad överraskning då jag inte ansökt om lyxboende utan räknat med ett dorm utan toa och kök, förmodligen även med okänd och odrägligt ung roomie. Anledningen till att det inte blev så är som jag förstår det att jag av någon outgrundlig anledning har tilldelats graduate studentstatus här, något som normalt kräver en bachelorexamen.

Baksidan med detta är att jag måste ta några gradkurser vilket förmodligen e jobbigare än under graduatekurser. Var uppe och valde mina kurser i förrgår, ska den kommande quartern (alltså fram till jul) ta två klasser, en introkurs i Public Administration och en kurs som jämför välfärdssystemen i de Skandinaviska länderna med det i USA. Båda dessa kurser är mest för att The Institute of Public Service ska bli glada, inte för att de verkar särskilt roliga. Den andra verkade dock lite intressant eftersom jag redan läst nått liknande i Sverige och tyckte att det skulle va roligt att se den amerikanska vinklingen, döm om min förvåning när jag fick reda på att det är en professor från Uppsala som kommer hit och föreläser!?! Oddset på det?

Har förresten hunnit med en liten inspark också, tre dagar med 40-50 andra utbytesstudenter ute på någon sorts camp, boende i rum om tre studenter, massor av info, aktiviteter och näst intill oätlig mat. Tänk amerikansk fet, söt och smaklös mat i skolmatstappning, mmm!!! Var dock bra i sin helhet, lärde känna folk från alla möjlliga och omöjliga länder, främst asiater men också en hel del europeer. Är farscinerande hur man fungerar, finns inga landsmän söker man upp det "näst bästa". I mitt fall innebar det alla andra EU-medborgare, trodde aldrig jag skulle va glad att träffa en fransman... antar att nöden inte har nån lag. Hursom helst e det gött att känna lite folk även om de har lustiga brytningar, konstiga namn, skumma seder och annorlunda utseende. En komisk notering är dock att oavsätt var folk kommer ifrån så enas de i sin skepticism gentemot amerikaner.

Jag hoppas att detta aningen långrandiga inlägg inte avskräckt folk från att surfa in igen om några dagar. Ska försöka hålla mig lite kortare nästa gång, då kanske jag lyckats få upp lite bilder också. Until then...Kram på er allihop