Vad fan gör man i Täby?

Har inte tid att blogga just nu men jag fick en ganska träffande seriestripp från Jocke Wallin som jag va tvungen att göra tillgänglig för allmänheten. Lite elakt förtal kanske, men bara lite. Älska Rocky:D.
Ciao

Bra o dåligt

Eftersom jag inte vill lämna er sömnlösa efter att ha läst det här inlägget tänkte jag börja med de dåliga nyheterna: Min telefon e död! (R.I.P.) Inte bara lite död sådär som man kan fixa med elektriska chockar o mun-mot-mun-metoden utan helt stendöd, avd. transplantation av alla vitala organ inklusive hjärnan-död. Ringde supporten o dom sa att det bara va att slänga den. Finns en liten indikator inne i telefonen som blir röd om den blivit fuktskadad o då e det bara att hälsa hem, som när pungen sitter fast i nån norrländsk brevlåda, det e -30 C, mörkt, ingen på 10 mils avstånd och björnljud i skogsbrynet... Men jag e inte bitter, tror fan inte ens jag hunnit betala av den ännu! Har kommit fram till att den nog inte blev blöt i fredags när den dog för då var det grymt väder utan veckan innan i Snoqualmie, det kan tydligen ta ett tag innan korrosionen sätter in och att det bara va en tillfällighet att den dog samma dag som jag varit i Stevens Pass. Har en extramobil men den funkar sådär, spaken e trots inlämning innan jag åkte hit sjukt trög o funkar bara ca 50% av gångerna. Funderar på om det kan va värt att köpa en ny från Sverige o skicka över den. Anledningen till att man inte vill köpa en amerikansk lur e att de inte släpper några schyssta modeller här av någon outgrundlig anledning, samt att det kan bli knöl när jag kommer tillbaka till Sverige med den, vet inte om den funkar och dessutom kommer jag behöva nån specialadapter för o ladda den.

De goda nyheterna är att jag igår bokade flyg till Palm Springs för att hälsa på Richie och Joan (släktingar för alla oinvigda) mellan 28feb och 2mars. Hade gärna stannat längre men det gick liksom bara inte ihop sig, måste skolka två dagar redan som det e. Är dock sjukt förväntansfull, ska bli väldigt trevligt att träffa dem igen och dessutom kul o få spela lite golf. Har en känsla av att banorna e heeeelt okej:D Har nog när jag tänker på det inte varit i nån öken förrut, eller jo, i Israel, men det va så sjukt länge sen. Hoppas att inte allt e artificiellt bevattnat så man kan få se lite riktig vilda västern-miljö också! Kanske en rullande buske, vore sjukt värt!!!

Igår va det " the International Dinner" för 31:a året i rad. Va väldigt trevligt, en j-a massa folk! Maten var god, var dock inte så hungrig eftersom jag o Eliott taktiska som vi e dragit en brunch på IHOP tidigare på dagen (2 ägg, hash browns, bacon o så mycket pankakor med lönnsirap som man kan äta för $8:D). Uppträdandena var av blandad kvalité men höll en hyfsad lägsta nivå. Musik o dans från Japan, Korea, Arabländerna, Mexico, Afrika(tyckte det va komiskt att dom va så specifika, "Ahh, just somewhere in Africa") , Indien och slutligen Brasilien. Mexarna va sjukt bra men Indierna va fan ännu bättre, energi som Duracell-Camilla på Speed. Som före detta exercissoldat måste man ju dessutom uppskatta samtidigheten!

Idag har det pluggats ute i solen vilket va sjukt nice. Vette fan vad som gick snett, kom hem från några polare runt 3.30 inatt, kunde inte somna, gick upp vid 9 och har pluggat större delen av dan. Misstänker att jag kommer somna mitt i ett steg snart o slå ut båda framtänderna. Den som lever får se!

Avd. Jippo

Det e många jippon, tillställningar och andra skumma events. Förra fredagen hade dom gjort om hela Campion Ballroom till ett casino med Roulett och alla tänkbara kortspel som Texas Hold'em, BlackJack etc. Inträde $5, alla pengar gick AIDS-stöd. Mycket beundransvärt, dock kanske inte fullt lika roligt att spela när man inte kunde vinna något förrutom lotter till lotteriet (i vilket man iofs kunde vinna en weekend för två till Las Vegas).

Varje dag blir jag bombarderad med mail om olika gästföreläsningar, spirituella möten (Jesuitisk skola ni vet, har inte direkt skaffat klippkort på just dom), karriärshjälp, field trips av olika slag, skidutflykter (där har jag skaffat klippkort) och mycket mycket mer.

Ikväll är det den årliga "International Dinner" vilket ska bli kul, verkar va ett j-a pådrag, dom hade räknat med 500-600 gäster. Mat från hela världen och olika sorters underhållning med artister av olika bakgrund, tror dock att de flesta e från området, eller åtminstone landet.

Igår var jag uppe i Stevens Pass och åkte bräda hela dagen. Tar ungefär 1,5-2 timmar upp, dvs dubbelt mot Snoqualmie men det va fan dubbelt så bra också. Vädret var klockrent hela dagen och det var en trevlig balans av mycket snö (tyvärr ej nysnö) men lite folk i backarna. Arrangörer den här gången var faktiskt inte Seattle U utan UW, där jag genom mitt breda kontaktnät (läs: Tomas) lyckats snika mig med. "Nackdelen" var att eftersom bussen gick snortidigt var jag tvungen att skita i min historialektion, så här i efterhand var det dock sjukt värt det. Eftersom det var Computer Science-sektionen på UW som skulle upp o skida var bussen knökfull med datanördar, något som iofs inte gjorde nått, dom va väldigt trevliga. Fick dessutom mitt livs komplimang, en av tjejerna titta på mig o fråga Tomas: -Vem e han, han ser inte ut som en datakille? Made my day!:D Själv åkte jag mest med Tomas och Hanna, en kompis från Göteborg som också gått på UW men nu ska börja jobba för Microsoft. Pizzalunch ingick samt öl på Afterskiin, utomordentligt välarrangerat.

Enda missen på hela dagen var att min telefon dog. Hade ingen mottagning så jag stängde av den och sen gick den inte att få igång igen, sjukt dålig stämning. Är dessutom halvknepigt att få tag på nån som kan laga en Sony-Ericsson eftersom dom knappt säljs här. Har iofs min gamla lur i reserv men den e sådär och dessutom glappade USB:n så jag va tvungen att lägga in alla USA-nummer för hand. Fortsättning följer...

- Ja åke bräda ja!

Idag har det brädats! 30 tappra från skolan lyckades komma upp runt 7 snåret för att bege sig upp till Snoqualmie Pass ca 45min öster om Seattle. Detta fantastiska initiativ var taget av skolans Skid & Snowboardklubb, tyvärr lämnade utförandet lite övrigt att önska. Först fanns det två vans som skulle köra upp folk, först till kvarn fick följa med. Dan efter kom mail om att det va akut förarbrist o därför osäkert om vi kunde köra upp båda bilarna (hur svårt ska det vara att hitta två förare i ett land där det såldes 12,5 miljoner bilar bara under år 2000???). Dan efter det kom det mail om att vi inte hade några vans alls men att de skulle försöka hyra. Dan efter det blev det klart att vi skulle carpoola, alla som hade en kärra skulle ta med den o sedermera få ersättning. Sagt o gjort, detta funkade faktiskt. Tyvärr hade dom lyckats missa ett anmälningsmail så tre polare hade inte fått nån plats, som tur var löstes det i slutändan. Väl uppe i Snoqualmie skulle vi få en grupprabatt på liftkort, synd att det bara gällde om vi köpte dem i andra änden av liftsystemet...

Hur som helst va det sjukt kul, åkte trots kraftigt snöfall i typ 6 timmar. Efter det var allt blött, va sån där äcklig snö som liksom klibbar fast på allt. Fördelen va att det kom så mycket att det inte va några problem att hitta lite orörd lössnö. Efter detta va jag tämligen frusen o har därför tillbringat den senaste timmen halvsovandes på duschgolvet med värmen på max, tro mig, jag vet vilken färg brandbilen! Ser ut som en solbränd kräfta i tomtekostym...men det va det värt!:D

Nu ska det knäckas bärs o kollas på scrubs, orkar inte ens gå o hyra film. Natti!!!

Kartprov

Sjukt gulligt, imorgon ska jag ha mapquiz i min historiaklass, känns härligt mellanstadie. 24 områden i Östereuropa ska man kunna! Är iofs 1812 års karta men ändå, tog mig inte riktigt hela tiden mellan det att jag la i middagspastan till det att den va färdig att "plugga" in. Om jag inte spikar det här så e det enbart på grund av att jag måste göra testet så okristligt tidigt att jag förmodligen kommer håll tungan i fel mun och pennan i fel hand.

Igår var jag extra kulturell och besökte aulan mellan 11-12. Anledning: Seattles Symfoniorkester va här o gästspela. Var faktiskt trevligt, lirade lite allmänt välkänt material av Beethoven, Rossini, Mendelsohn (vem?) och Mozart.

Nu ska jag antingen gå till gymmet, plugga eller övertyga Elliot om att vi ska knäcka en flaska rött...undrar vad det kommer bli?

Morgonblogg

Det e skönt med sovmorgon, idag börjar skolan kl 15.45. Därför har jag möjlighet att i frid o försoning sitta här o plita blogg över frukostgröten. Helgen förflöt med massa plugg på lördagen och massor av golf på söndagen. Vädret var, inte helt olikt idag strålande sol o klarblå himmel hela dagen (återstår väl o se om det håller sig så idag också, statistiken talar emot). Tror på fullaste allvar att det var första gången sen jag kom till Seattle i höstas som det va molnfritt hela dagen, annars brukar det alltid mulna lite förr eller senare.

Med undantag för att banan var ganska blöt och hade en lite knäpp layout (jättelångt att gå mellan hålen och hus två meter från fairway på bägge sidor, mina stackars polare som e nybörjare va aning nervösa:D) var det hela extremt lyckat. Snöklädda bergstoppar vid horisonten, lagom varmt, spelet gick hyfsat. Superlativen haglade. Efter detta va det middag på nått ställe som serverade de största efterrätterna jag nånsin sett. En chokladtårta va kanske 40cm hög som dom skar till ganska rejäla bitar av, räckte inte med en vanlig tallrik utan den va tvungen att serveras på ett ovalt uppläggningsfat! Min vana trogen orkade jag dock ingen dessert.

Gårdagen var väldigt händelselös. Det enda utöver det vanliga var att det snöade på kvällen. Gick på en debatt om den politiska situationen i Kenya som hölls i aulan, och när jag kom ut var stan vit. Det är förstås borta nu men ändå... Roligt att alla blir helt till sig när det snöar, plus att alla hoppas att det ska ligga kvar för då slipper man gå i skolan, trafiksituationen blir för farlig.

Dilemma

Dagens I-landsproblem måste definitivt vara om man ska spendera sin tid med att spela golf eller åka snowboard. Tomas ringde o frågade om jag skulle med o surfa lite puder imorn men "tyvärr" har jag redan lovat att jag ska golfa. Nästa helg är det dock Martin Luther King Weekend (dvs ledigt på måndag) så då finns det risk att det blir 3 dagar i bergen.

Veckan har helt otippat dominerats av plugg, tempot har startat högt och väntas accelerera, sunk! Klasserna verkar dock klart bra. Managementläraren och historialäraren verkar top notch medan tanten med Afrikaekonomikursen inte håller samma kaliber. Dels verkar hon sådär sugen på att undervisa, tittar mest på klockan, men dessutom har hon givit oss 400 sidor i läxa till nästa lektion. Vet inte riktigt vad hon har rökt, men jag har för avsikt att ta reda på det för det verkar va starka o bra grejer.

Igår va jag, Rand o Taylor ute o käka, väldigt trevligt men tyvärr e jag "lite trött" idag. Har lite av en hatkärlek till öl-pitchers. Man känner sig aldrig så rik som när man får in en ny full, men efter bara några få får man ganska ont i huvudet. Gott va det i varje fall.

Lillebror ska skaffa katt. Det e konstigt! Är väl en sak nere i Linköping, men var ska han göra av den hemma? Inte i mitt rum! Och på landet kommer det bli rena kattkollonin, dom kommer gå ihop, göra revolt och köra ut oss allihop (detta är inte en konspirationsteori utan ett sannolikt händelseförlopp). Jaja, kan nog bli trevligt men den här gången tänker jag inte hjälpa till o städa efter djuret (Stampe R.I.P.).

Jaa, rent allmänt alltså...

SNOR...det...e...så...mycket...SNOR! Lämnar slämspår efter mig som en rhino-sized snigel. Hostar studsbollar och snörvlar tuggummi, mumma!

Tyckte ju att min trip hit var ett helvete så det värmde att höra om Linnéas resa efter vi skilts åt på Heathrow, hennes Atlantaflight från Washington blev tydligen inställd så hon fick sova med en uppsjö okändisar på flyplatsen, älska det! Som tur va lyckades hon tydligen undgå den gruvliga rånlönnbögmords-döden, flax!

En annan oskön sak som inträffat på sistone är brandlarmskontroll söndagmorgon...o skiten höll på till klockan 15.00. Anledningen att det tog så lång tid var att de var tvungen att kolla varje individuellt larm i hela komplexet o för varje dosa brassa de igång alla larm. Vansinnet va ett faktum den nurtionde gången tjutskapet drog igång o jag flydde fältet. Varför kunde dom inte fixat det hela under lovet när ingen bodde här?

Skolan har dragit igång. Har haft "Principles of Management" och "Political Economy of Africa", imornbitti e det premiär för "History of Central and East Europe". Skulle ursprungligen ta en annan historiakurs men av nån outgrundlig anledning hade de bestämt sig för att lägga ner den under lovet...utan att berätta det för mig trots att jag väntade på svarsmail om kursantagning från dom, jävla sopor. Bokinköp för tre månaders studier: $350... mina julklappspengar, snyftsnyft!

Är hur som helst kul o va tillbaka o träffa alla. Vissa har varit hemma över lovet, andra har varit kvar i Seattle o några har varit ute o rest. Extra kul lov för Lorena som spenderade julen på sjukhus efter akutoperation av visdomständer.

Julens följetång måste utan tvekan vara familjens ambivalens angående Seattlebesök. Personligen tycker jag det vore kul om ni kom men jag överlever om ni inte kommer. Vore dock skönt med ett beslut, speciellt med tanke på Richy o Joan.

Dagens filmtips: Live free or Die hard. Kan man bli rossigare än John McClane? Nästan i klass med DOOM, sjukt tung rulle alltså!

Nu: Aftonsupé
Tjingtjong

Hell Ride

Jaha, back on the far side. Har varit ett väldans skönt jullov, lite har gjorts i stora mängder och på många sätt! Var trevligt att träffa familj och kompisar, hur kul det än är att vara i Seattle så e det fortfarande lika trevligt att vara hemma. När jag tänker på det är det lite skumt att ha tre hem; ett i Stockholm, ett i Uppsala och ett här. Har kanske nån sort snigelgen, oavsätt var jag är känns det som hemma, kändes som jag aldrig varit borta när jag gick ut och skulle handla idag. Var ohyggligt lätt att återanpassa sig till att prata svenska igen, men jag var lite orolig för att det skulle va jobbigare att börja snacka engelska igen men så var det inte, welly good!

Resan hit var dock en riktig jävla rysare på 27 timmar!!! Upp tidigt som Zlatan för att hinna med planet till London som gick i ottan. Trevlig överraskning var dagy-reunion med Annso och Linnéa på planet, den förstnämnda sa jag iofs bara hej till men Linnéa satt jag av en ren slump bredvid så vi hann snacka ganska mycket. Hon var på väg till Atlanta där hon ska tillbringa vårterminen på ett utbyte, inte helt olikt min egen situation. Självklart ville hon att jag skulle dela med mig av min otroliga USA-erfarenhet men jag misstänker att hon inte blev så mycket klokare, visdom som: "Smaka åtminstone på den gula snön, det kan vara öl" e ju inte direkt USA-specifik. Hur som helst var det grymt trevligt, hon tillhör helt klart kategorin människor som man borde ha hållit kontakten med.

Tror att blotta ckocken av att va uppe så tidigt fick min brakförkylning att hålla sig i schack den första flygningen, på atlantflygningen däremot hade den kommit ikapp och nått tidagare oanade höjder. Fy Fan för o flyga med förkylning alltså. Feber och kallsvett, ont i huvudet, halsont och kroppsvärk, snor och hosta, lyckost alla som satt i närheten! Trumhinnorna gjorde bara lite ont men bihålorna desto ondare. Fantastiskt obehaglig känsla när det börjar sticka inne i skallen och i ögonen och man hör pipande ljud innifrån. Kom att tänka på att ett flygplan måste va det ultimata stället om man e ute efter att smitta folk. Eftersom det e samma luft som cirklerar runt så spelar det ju ingen roll var man sitter, även om man nyser längst bak så kan man smitta människorna i 1a klass, såna j-a free frags.

O'Hare i Chicago var ganska stort, man var tvungen att ta ett tåg mellan de olika delarna. Som en liten fortsättning på tidigare inlägg om amerikanska flygplatser så kan jag säga att den va aningen bättre än Newark, men inte mycket mer. Tyvärr fick jag ganska många extratimmar där eftersom planet var försenat. Vet inte om man ska va förbannad på att piloterna inte var i tid eller tacksam för att dom inte bestämde sig för att lyfta utan dom. Sista sträckan var så bumpy att dom bara slog av bältesskyltarna typ 10 min på hela resan. Själv hade jag sån "tur" att jag i mitt komalika stadie inte hade druckit nått, men övriga resenärer ställde nästan mangrant upp sig i kö till muggen när skyltarna slogs av, såg lite ut som dom hade Systemet-rea längst bak i planet.

Om jag ska sammanfatta det positiva med den här resan blir det, förutom att träffa Linnéa, helt klart att jag inte kände vad flygplansmaten smakade. Problemet var dock marginellt eftersom jag lyckades somna innan de serverat den enda riktiga måltiden på långflygningen över atlanten, och när jag vaknade hade nån tjockisjänkare redan ätit upp min portion...men jag e inte bitter, han behövde säkert de extra kalorierna eftersom han skulle sitta stilla på arslet i 10h!