Aningen längre upprört inlägg!

Mer fotboll, mer upprörda känslor! Har precis spelat första matchen i en liten intern innefotbollsturnering på skolan, gick ju så där... Verkade som alla trodde att det bara skulle gå att ställa in dojjorna på planen och ändå vinna. Ingen disciplin, inga som snackade med varandra, ingen som helst strategi, inga som täckte upp för varandra, ingen rörelse överhuvudtaget, ingen som helst tanke, bara en massa långa utspel som gick till inspark, en massa onödigt dribbel istället för passar, ingen laganda, bara en massa gnäll istället för att kämpa: Dom tog med handen! Dom spelar fult! Jag har ont! Domarn e kass! Vi spelar så dåligt! JA MEN GÖR NÅTT DÅ FÖR I HELVETE, ÄR DET FÖRSTA GÅNGEN NI LIRAR EN RIKTIG MATCH?!?! Lirar ju som ett gäng fjolliga j-a primadonnor, som ett gäng överviktiga, good-for-nothing amerikaner som aldrig sparkat boll. Och det var dessutom som att snacka med en vägg, ingenting verkade gå in. Brukar inte va den som skyller på mitt lag och jag ska inte påstå att jag va så j-a bra själv, men det är bara så sjukt frustrerande. Var och spelade utomhus i lördags o då lirade vi fan hundra gånger bättre än dagens prestation. Torskade med 5-4 så om vi inte varit så underskattande, såna divor, så hade vi vunnit hur enkelt som helst. Kan säga att Pol.Mag-fotbollen på söndagar e rena La Liga i jämförelse!

Så, det va skönt! Nu till lite mer positiva nyheter:

Var ute och lirade 18 hål för första gången på amerikansk mark igår. Var sjukt kul, underbart höstväder, lite disigt men varmt och skönt. Kan inte påstå att det gick sådär lysande men det va och andra sidan ett par månader sen sist. Om inte annat var det grymt roligt, spelade med några amerikanska grabbar ur golflaget som visserligen inte var några stjärnor men det spelar ju ingen större roll. Var faktiskt riktigt imponerad, ingen av dom hade lirat mer än ett år och ändå spelade dom helt ok (inte många fler slag än jag, vilket iofs säger mer om min prestation än om deras :D)

Tidigare idag har jag varit på en "Field trip" till Seattle Center med min Organisationsmanagementklass(vilket för övrigt e ett hyggligt långt ord:P). Kan inte påstå att det var så där överdrivet upphetsande, jag och den andra internationella studenten (en mexare vars namn just nu är fullkomligt bortblåst) var tämligen överens om att en "Public service career fair" är ganska värdo när man ändå inte får jobba i landet p g a visumstatus. Det positiva var att läraren bjöd på kaffe (Noreen Elbert, som jag för övrigt även har i Foundation of Public Administration och tillika är en av de bästa lärare jag nånsin haft). Det enda roliga som hände var när en av grabbarna i klassen (snubben är indian och heter Redwolf, hur coolt e inte det?) frågade pajsarna från US Customs and Border Protection om patrulleringen som tydligen eventuellt ska införas utmed Mexikanska gränsen: "Om du inte vill snacka om anställning har vi tyvärr inte tid att prata med dig!" Det svaret sa nästan mer än om dom faktiskt hade svarat på frågan:D.

En annan rolig sak som hänt är att jag fått en söt liten handbok i hur man hanterar en krissituation. Vore väl frid och fröjd om det typ handlade om eldsvåda eller nått men amerikanarna e ju aningen paranoida så dom har lagt till några kapitel, sug på: Hazardous spill, Armed intruder, Crime in progress, Earthquake, Fire and Explosions, Bomb threat samt Terrorist attack. Förutom detta finns ett liten bilaga som bl a innehåller ett litet formulär som man ska fylla i om man blivit bombhotad eller liknande. Ser framför mig Jonas Gardells sketch ur "Livet" om överlevnadshandboken: "Om du blir hotad av en terrorist, grips inte av panik! Peta terroristen i näsan...Uuuuh, terroristsnor!"