Precis 1 månad kvar!

Shit pommes frites, det e bara en månad kvar. Fattar inte att det gått så fort. Känns lite trist...fast skönt också. Kommer nog inte sakna Seattle i sig (Stockholm e ju vackrare och mer hemma i alla väder) men det e ju många människor som det kommer kännas konstigt att inte träffa. E ju faktiskt så pass långt bort att det kan ta år innan jag träffar dom igen, sunk:S!!! Är sjukt kluven, längtar hem på sätt o vis, men det känns ju o andra sidan dumt att åka när det äntligen blivigt fint väder, har haft 25-30C sen i torsdags o det ska förhoppningsvis hålla i sig ytterligare några dagar.

Sen sist har det inte hänt så rackarns mycket, har hängt med polare, druckit öl, lirat golf och pluggat en hel del. Det mest spännande e att jag blivit träffad i huvudet av en golfboll. Taylor lyckades sneträffa en chip vilken satt som en komet mitt i planeten. Hade en ganska skön bula i bakhuvet, modell Tunatutten. Inga allvarligare men kan dock rapporteras.

Nästa helg som e Memorial Weekend (dvs måndag ledigt) ska jag Brady o Taylor sticka ner till Vancouver och Portland (det finns förvirrande nog ett Vancouver i Washington State också). Planen e a tt vi ska bo hos Taylors päron vilka bor i Vancouver o bara ta bilen över till Portland som ligger på andra sidan Hood River som delar Washington o Oregon. Rand kunde tyvärr inte haka pga flickväns problem eller likanande, klart trist. Ska dock bli grymt kul o se Portland, lira lite golf o träffa T:s familj. Förhoppningen e att jag har lyckats plita ihop åtminstone 1 av 3 research papers till dess, måste fan komma igång snart.

I torsdags kom Gustav Kinnander på besök till Seattle, mannen jag tillbringade 3 veckor i Skottland med nån gång mellan Krita & Jura. Han har tillbringat terminen på utbyte i Ottawa och har nu när deras termin slutat gjord nordvästkusten med Vancouver o Seattle för att idag bege sig vidare mot NYC där han skulle möta upp sin brorsa. Måste säga att det alltid e kul att träffa Gustav, trots att det inte händer allt för ofta. Tappade nästan helt kontakten med honom under typ 5 år tills jag gjorde lumpen med några av hans bästa polare (hade 8 pers från Bromma i plutonen). Oftast garvar man med honom men ibland åt honom, den här gången hade han lyckats pajja passet och spärra kreditkortet OCH mobilen. För oss övriga hade jorden förmodligen slutat rotera men han verkade tämligen opåverkad, kanske för att samma sak hänt honom tidigare på betydligt mer ociviliserade kontinenter än Nordamerika. Brommamaffians aning elaka smeknamn "el Niño" e inte helt opassande (uppkallad efter det Sydamerikanska väderfenomenet som även det lämnar efter sig viss förödelse:P). Av nån outgrundlig anledning finns det bara 4 hostels i Seattle vilket resulterade i att stackarn bara lyckades få en säng på Vashon Island, 25min med färja utanför stan. Detta löste sig dock bra när jag fick låna luftmadrass av Tomas vilket innebar att jag fick sällskap o Gustav centralt o billigt boende.

I fredags kollade vi in stan o shoppade lite för att sedan gå till en restaurang/klubb som ligger nere vid Lake Union som heter Joey's på kvällen med Taylor, Rand o hans tjej Nicole. Därefter åkte vi till Rands hus där vi kollade Farce of the Penguines, en parodi på March of the Penguins. Tips, se den inte, sjukt låg nivå på humorn, mest kiss, bajs o könsord, kan möjligen rekommenderas iförd träkeps. Igår lirades det golf, med stor framgång ska tilläggas, sköt 77 slag, 5 över par o 40 poäng o kan därmed stoltsera med att för första gången brutit hcp 8 (ny hcp 7,9:D). Därefter käkades det middag på Cheesecake Factory o kollades på Ironman på bio (den kan jag dock varmt rekommendera till alla som uppskattar hjärndöd action, sjukt tung!).

Slutligen vill jag rekommendera 2 sjukt sköna webbsidor. Den första e en blogg jag fick av Tomas som heter StuffWhitePeopleLike. Är ganska elak men jävligt träffande, garvar gott åt mig själv när jag läser den. Nummer två fick jag av Gustav o en sida där folk skickat in roliga bilder, behöver nog ingen vidare förklaring.

http://stuffwhitepeoplelike.wordpress.com/
http://tjuvtittat.se/

Livet i Diasporan -> Inget Valborgsfirande

Jaha, så va det valborg. Champagne-galopp, kvalborg, duggregn i eko-parken, forsränning och allt det andra som gör Valborg i Uppsala till ett fenomen. Synd att jag missar det i år:(. Som tur e har jag hört ryktas att andra skulle dit o hålla ställningarna. Nått annat som e synd att jag missat e sista anmälningsdagen för kurser till hösten, det va tydligen för nån vecka sen. Sista halvan av terminen blir det förmodligen C-uppsats men den första halvan vette katten. Har stats-kurser härifrån för att täcka den delen av C-kursen, så eventuellt blir det Jöken eller Fek...om jag kommer in, får se vad som e tillgängligt.

Medans jag spanade potentiella kurser imorse hittade jag några riktiga guldkorn, här e topp-3:

1. Amning och bröstmjölk (all time favourite, e det här ett skämt?)
2. Uzbekiska (det e användbart närdå?)
3. Avancerad kördirigering (e det verkligen ett akademiskt ämne?)

Strax utanför pallplacering hamnade Science Fiction (misstänker att stora delar av FC-Z tar den här) och Parningsalligatorer (var inte lika rolgt när jag insåg att det stod Parsningsalgoritmer).

De senaste veckorna har det mest pluggats o spelats golf, har hunnit med typ 5-6 rundor sen Spring Break. Körde en hel timme söderut i lördags för att lira en riktigt bra bana, synd att man prestera sämsta scoren sen jag kom till Seattle. Tomas spelade dock bra, 5 över första 18-hålarn för säsongen e ju inte fy skam ens för honom. Nåväl, vädret va ju klockrent, de andra 6 lirade hyfsat o skolan betalade så det e väl synd att klaga.

I fredags va jag på min första Baseball-match; Seattle Mariners - Oakland Athletics. En polare jobbar för the Mariners så han hade fixat en privatbox för de 20 närmsta polarna vilket va j-t nice. Fördelen e att det va gratis, man ser bra plus att man kan sitta alla tillsammans (samt stå inomhus om Seattlevädret slår till), dock verkade det va bättre stämning att sitta nere i den "vanliga" publiken. Tog mig ett bra tag att fatta alla otaliga regler men efter att Taylor med en ängels tålamod förklarat i typ 30min föll allt på plats. Match slutade 4-3 till Oakland men i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre, vilken sjukt seg sport. Tog 3-4 timmar, ingen home-run och spelarna stod mest o lökade, sjukt ointressant.

Safeco Field.

$8, nästan lika dyrt som i Sverige...fy fan!

Jag o Taylor.

Start Spring Quarter

Hejhej, Ja jag lever, ingen panik! Spring Quarter har börjat med 3 nya klasser; Politics of Japan, Cross-Cultural Communication och Justice and Democracy in a Multicultural, Global World. Den första e klart intressant eftersom jag inser att jag inte vet Jack shit om Japan. Läraren e lite småskum men hyggligt bra, han inledde kursen med att säga att han inte va expert på Japan utan på Tyskland...för det e ju nästan samma sak??? Kommunikationskursen är också intressant, handlar ganska mycket om hur man beter sig både på ett medvetet och ett undermedvetet plan gentemot folk från olika kulturer. Eftersom det e en amerikansk bok använder den sig ganska mycket av jämförelser mellan olika grupper inom USA, men tar också upp grupper i andra länder. Kul är att man gång på gång får aha-upplevelser och inser att "Ja, så gör jag också när jag pratar med folk, och Jaha, det va därför dom reagerade så". Den sista kursen är en politiks teorikurs med tonvikt på moderna texter om Social Justice, e ganska tung än så länge tackvare sjukt jobbiga texter att ta sig igenom, dock e diskussionerna i klassrummet intressanta. Både för- o nackdel med kurserna är att dom typ går i varandra så ibland e det lite förvirrat för vilken klass jag läst vad. Verkar va (o är redan) sjukt mycket läsning den här quartern men förhållandevis lite skrivande. En bra sak e att jag börjar 13.30 som tidigast, på tisdagar o torsdagar 15.45 och på fredagar e jag helt ledig vilket innebär att jag kan lira golf alla dagar så länge vi spelar tidigt.

Helgen har varit riktigt nice, både igår o i fredags har det lirats golf (igår t o m med viss framgång, 35p:P). Fredagskväll tyckte polarna att dom skulle ta med mig till Hooters vilket va ganska roligt. Kan dock dementera alla rykten om att man skulle gå dit för matens skull, va bland det sämsta jag käkat sen jag kom hit.

Ikväll va jag o Taylor o kolla på Seattle SuperSonics (det lokala NBA-laget) som mötte Texas Mavericks. Laget e sålt och kommer förmodligen flytta till Oklahoma City till nästa år så därför va det ganska speciell stämning eftersom det va sista hemmamatchen. Texas e ett av de bästa lagen i serien medan Seattle e ett av de sämsta men trots det vann Sonics. Va sjukt spännande, vände underläge till vinst sista 10 sekunderna.

Nu e blire lite Marion Iris Young (Social Justice) o sen bingen!

Puss o kram

Spring break

Lovet lider mot sitt slut. Det har bara varit en semester i bemärkelsen: ingen skola. Så vad har gjorts? Den korta varianten lyder: Seattle - Flyg-San Francisco (3 nätter) - Bil - Los Angeles (1 natt) - Bil - Las Vegas (3,5 nätter) - Flyg-Seattle. Den låååånga o andra sidan ... Vi landade nån gång på förmiddagen i San Francisco o tog the BART (Bay Area Rapid Transit) som en nått mellanting mellan en tunnelbana o ett tåg. Väl framme i downtown konstaterade vi att Daniel i ett ögonblick av genialitet bestämt sig för att bara ta med bokningsbekräftelsen till hostelet i Hollywood o struntat i den i San Francisco vilket innebar att vi varken hade vägbeskrivning eller adress (o ni anar inte hur svårt det e att fråga om vägen när man inte har adressen). Lösningen blev att ringa runt till alla kompisar som eventuellt kunde ha tillgång till dator o be dom googla (tog ett tag för dom flesta va ute o reste dom också). USAHostel (samma kedja vi använde på alla tre stoppen) låg bara några kvarter från Union square vilket innebar att det var gångavstånd till det mesta i downtown eftersom centrum i San Francisco e förhållandevis litet. Eftersom det var mitt på dagen bestämde vi oss för ta en promenad o kolla in stan. China Town var kul som vanligt, mycket liv o rörelse, massa ljud o lukter. Medan vi stod i en liten butik o kollade armband till D. kom två riktiga orginal in. Ormskinsboots, snortajta sammetsbrallor, leopardpäls, drösvis med smycken, den ena hade stor hatt och bägge hade långt färgat hår o skägg, den ena nyonrosa, den andra slimegrönt. Ville så gärna ta ett kort men jag visste inte hur det skulle gå till utan att få dem att inse att de såg ut som freaks.

Porten till China Town.

Utsikten från vårt rum, varför äns ha ett fönster? Antar att man får vad man betalar för.

Efter det tog vi oss ner mot Fisherman's Wharf vilket kanske inte helt otippat ligger nere i hamnen. Det är ett sjukt turistigt men väldigt roligt område med drösvis av butiker och restauranger och utsikt över Alcatraz som ligger mitt i San Francisco Bay. Eftersom vi ätit i China Town bestämde vi oss för att det va läge för öl i solen, nått man inte fått tillfälle till i Seattle på bra länge. Vädret har varit väldigt samarbetsvilligt under resan men i San Francisco var det bäst för det va underbart soligt men inte så olidligt varmt som senare under resan. På vägen tillbaka till hostelet tittades det i lite butiker och middag åts på nån indonesisk krog. Eftersom jag sovit lite halvtaskigt o D. inte alls eftersom han började tvätta klockan 2 på natten blev det sedan bingen.

Dagen därefter började med pannkaksfrukost som ingick på hostelet. Därefter var det guidad tour med Dylan, en snubbe som var född o uppvuxen i stan o knäckte extra som guide. Gruppen var på bara 9 personer vilket var riktigt schysst eftersom det va lättare att ställa frågor o stanna när man ville ta kort eller liknande. I snabb följd såg vi de mexikanska kvarteren, Gay-kvarteren, China-Town, Little Italy, Hippie-kvarteren, Yuppie-kvarteren och ett gäng andra områden, allt medan han berättade om områdena och dess invånare (Exempel på viktig info: Extremt kvinnlig bög= Queen, Extremt manlig bög= Bear, Trustafari= Sammanslagning av Trust funds och Rastafari, dvs Citykids som vill köra Reaggestilen). Vi var också uppe vid Twin Peaks där det bjöds på otrolig utsikt över stan och bukten. Därefter åkte vi över Golden Gate-bron och vidare ut till Muir Forrest, en Redwoodskog som ligger ca 30min utanför stan. Efter touren tog vi oss på egen hand ner till statshuset samt gick i lite butiker. Middag åts på en italiensk restaurant i en liten gränd proppad med schyssta krogar där vi snubblade in av en ren händelse. Efter detta tog vi oss upp till baren högst upp i Bank of America-skrapan (52 våningen) där vi tog några drinkar o beundrade den fantastiska utsikten över San Francisco's by night.

Hus i de Mexikanska kvarteren. Huset målades av fyra kvinnorrättsaktivister, vette katten vad exakt som försigick inne i huset dock.

Utsikt från Twin Peaks.

Gatukorsningen Haight-Ashbury i de gamla Hippiekvarteren.

Allmänt stekig polis i Golden Gate Park som skriver P-böter till häst.

Daniel (t.h.) och vår guide Dylan vid Golden Gate med hela skylinen i bakgrunden.

Redwoodträd i Muir Forrest National Park.

Stadshuset.

Brukar det inte va tvärtom? Skylten satt på grinden till en lekpark, måste ha mycket problem med vuxna som fastnar i rutschkanan.

Utsikt från 52 våningen på Bank of America-skrapan.

Sista dagen i San Francisco började med att vi kollade in Grace Cathedral som låg bara några kvarter ifrån där vi bodde. Efter detta fortsatte vi till Lombard-street, eller "the Crookedest Road" som den också kallas. D. hävdade att den figurerar i massor av filmer men jag hade varken sett eller hört talas om den förrut. Hursomhelst var den faktiskt ganska rolig o smeknamnet var helt klart välförtjänt. Därifrån gick vi ner till den del av Fisherman's Wharf som vi inte hunnit med tidigare o kollade in lite gamla skepp som ligger där som ett slags sjöfartsmuseum. Efter det spontanade vi en båttour och kollade in stan från sjön, passerade under Golden Gate o cirkulerade runt Alcatraz (lyckades också bränna oss ganska ordentligt, D. som e österrikare kan ju skylla på att han knappt varit på en båt tidigare men man kan ju tycka att jag borde haft lite mer rutin efter 23 somrar i skärgården:P). Tyvärr lyckades vi inte få plats på nån av båtarna som går ut till själva Alcatraz för tydligen skulle man bokat en plats på dem typ 1 vecka i förväg vilket vi inte hade en aning om. Dock såg vi ganska hyfsat från vår båt så jag tror inte vi missade allt för mycket. Bonus var att det simmade omkring ett sjölejon i hamnen. San Francisco e känt för sina sjölejon och lite senare förstod vi varför, på några flottar placerade precis utanför stranden låg massor o solade, knuffades o nös (eller vad det nu e dom gör, det låter i varje fall som dom nyser). Vi hann också med Coit Tower som ligger uppe på Telegraph Hill och erbjuder en otrolig utsikt över stan. Efter att ha tagit oss tillbaka till hostelet o piffat upp oss lite beslöt vi oss för att åka ner till Fisherman's Wharf igen (hmm, det kändes inte lika tjatigt at the time) eftersom jag vill prova på krabban som e en lokal delikatess o serveras alldeles färsk nere i hamnen. För att ta oss dit tog vi spårvagnen. Till en början var det mest för att kunna säga att vi gjort det, men det visade vara sjukt kul att hänga på en av sidorna o high fiva alla mötande vagnar, speciellt i nerförsbackarna. Krabban va god o kvällen på det stora hela lyckad, dock var vi så röda att vi passande nog själva såg ut som kräftor.

Grace Cathedral.

Snirkel-snirkel!

Lombard Street, vet inte om det syns hur sjukt krokig den va?

Alcatraz, där bl.a. Al Capone blev placerad.

Varningsskylt, tydligen va det inte okej att hjälpa folk att rymma.

Pier 39 i Fisherman's Wharf.

Sjölejon på Påsklov.

Utsikt från Coit Tower med den omdiskuterade Transamerican Pyramid längst fram.

Alcatraz och Pier 39 från Coit Tower.

Ja, aningen solbränd! Spårvagn e i varje fall underskattat.

Morgonen därpå var det dags att hämta upp hyrbilen. Vi hyrde genom Auto-Europe men av nån anledning har dom inte sina egna bilar utan hyr in sig på existerande företags kärror (en annan skum sak e att de inte kan hyra ut till amerikaner i USA, inte konstigt att europeiska företag har knepigt att hänga med sina amerikanska konkurrenter:P). Vi hade beställt den billigaste kärran dom hade med AC men som tur var va dom slut så vi blev gratis uppgraderade till en Chrysler Sebring. Eftersom D. var lite orolig för navigationen hade vi beställt en GPS men Dollar (företaget vi de facto hyrde av) hade inga o Auto-Europe va tvungna att skicka en från Maine där kontoret ligger o det fanns det inte tid till så vi fick klara oss utan. Som tur var fick vi en karta över Kalifornien så för den dan va vi förhållandevis på det torra. Vi tog Highway One som går utmed kusten hela vägen ner till Mexico. Guideboken hävdade att detta var Kaliforniens främsta sight o jag kan nog hålla med. En sträcka som kallas the Big Sur går uppe på en bergvägg högt ovanför Stilla Havet och det var faktiskt bland det mest spektakulära jag nånsin sett (småfarligt dock, va svårt att hålla blicken på vägen istället för på utsikten). D. som är söndagspaparazzi ville stanna efter varje ny sväng vilket blev ganska ofta eftersom vägen snirklade sig som en sinuskurva utmed kusten. Så här i efterhand kan jag väl konstatera att det inte va nödvändigt att följa kusten hela vägen, hade kunnat byta efter typ halva o ta motorvägen istället, som det va nu tog hela resan runt 12 timmar o vi anlände inte i Los Angeles förrän 10 på kvällen. Hostelet låg i Hollywood o planen var att vi skulle gå ut men tyvärr visade det sig att the Crips natten innan bestämt sig för att hänga precis utanför där vi bodde så det blev en tidig natt istället.

The Big Sur.

Sjukt lökiga sjölejon...eller om det e sälar.

Femte dagen ägnades mestadels åt att kolla in Hollywood. Hade inte särskilt höga förväntningar vilket visade sig vara klokt. Mycket trafik, smogg och allmänt nedgånget va intrycket. Dock hann vi med de obligatoriska sightsen. Walk of fame på Hollywood Boulevard va faktiskt kul med alla kändisnamn. Sverige vann internduellen över Österrike med 2-1 (Greta Garbo o Ingrid Bergman mot Arnold "the Governator" Schwarzenegger). Snabbcheck av Kodak Theater där Oscars Galan hålls samt the Chinese Theater med diverse kändisautografer, fot- och handavtryck i cement. Obligatoriska bilder av Hollywoodskylten togs givetvis o efter det tog vi bilen o körde runt lite i Beverly Hills och BelAir. Det förstnämnda var inte alltför imponerande, har sett fetare kåkar i Djursholm. BelAir va dock galet, vissa av kåkarna e värderade till $50 miljoner och ser ut därefter. Vi tog oss också ut till Universal Studios men efter att ha konstaterat att bara inträdet till nöjesparken va $65 bestämde vi oss för att skita i det (hade kanske varit värt det om vi haft mer än 2-3 timmar att spendera).

Walk of Fame.

Självförklarande...hoppas jag.

Självförklarande 2.

Självförklarande 3.

Istället tog vi motorvägen till Las Vegas. Det är svårt att förstå hur otroligt stort allting är om man bara har Europa som referens, öknen breder ut sig till horisonten och man kan köra på i 150 km/h i flera timmar utan att egentligen behöva svänga. Vackert va det också, solnedgången i öknen är precis som i Lucky Luke-filmerna, stor och orange o färgar landskapet nästan rött. När vi efter flera timmars körning slutligen körde över ett krön bredde staden ut sig som en stor glödande sjö, var faktisk riktigt vackert även om det känns väldigt onaturligt att bygga en jättestad mitt i ingenstans. Väl inne i staden va vi såklart tvungna att cruisa stripen. Det kanske inte e den vackraste eller charmigaste staden i världen men det e ändå nånting som gör den attraktiv, den är så sjuk med sin extrema arkitektur och ogenerade plagiat att man bara kan garva åt det. Huvudet höll nästan på att gå ur led när vi försökte se allting men lyckligtvis körde vi inte in i nån eller nått.


Dag 6 hade vi bestämt oss för att ta sovmorgon och kom därför inte iväg till Death Valley förrän framåt 11. Nationalparken är landet största utanför Alaska och ligger till största delen i Kalifornien så de facto va det att köra tillbaka. Innan vi körde in i parken besökte vi en gammal spökstad som hette Rhyolite. Var inte exakt som jag tänkte mig det men det va lite kul ändå och "varning för skallerormsskylten" gjorde det hela läbbigt så det räckte. Som ni förstår e inte Death Valley en sight utan är fylld av olika saker att se. Tackvare den grymma vägkvaliten betade vi i hyfsat snabb takt av Golden Canyon (vilket inte va så otroligt ballt, mest guldfärgat liksom större delen av resterande öknen), Natural Bridge Canyon (precis vad det låter som), Devils Golf Course (vilket är ett jätteområde där saltkristaller format och färgat marken vit och alldeles knölig), Bad Water (Amerikas lägsta punkt 282 feet under havsnivån), Artist's Palette (vilket är ett område där olika mineraler färgat marken i alla möjliga färger), en Boraxgruva (Borax e ett mineral som användes som rengöringsmedel, tycker sjukt synd om dom stackars asiaterna som jobbade där o mulåsnorna som var tvungna att frakta saltet ut ur dalen) och diverse utsiktpunker varav den bästa, Dante's View, var höst upp på en av bergsidorna som omger dalen. Hela dalen är en av de hetaste platserna i världen så aningen anmärkningsvärt var att det också fanns en campingplats med massor av palmer mitt i alltihop.

Självförklarande 4.

Natural Bridge Canyon, den lilla skiten nere till höger e jag:D.

Egentligen inget o se, bara för att kunna säga att man varit där.

Random utsiktsplats.

Dantes View.

Golden Canyon.

Kan säga att det gjorde inget att vi inte fyllt på glykolen, rackarns va varmt det va.

På torsdagen stod Grand Canyon på schemat. På vägen dit passerade vi över Hoover Dam vilket e en jättelik fördämning av Coloradofloden som skapat Lake Mead som e ca 1/3 av Vätterns storlek. Vi började med att ta oss upp till the West Ridge där en indianstam öppnat upp delar av sin mark för turister. Vi hade planer på att ta en helikoptertur för att kunna se bättre men beslöt oss för att det inte va värt pengarna för en 20min åktur. Istället tog vi bussen till the Sky Bridge vilket i princip är ett glasgolv som går ut 5-10m öven Grand Canyon så att man kan titta ner. D. bestämde sig för att gå ut men vid det här laget hade jag lessnat på dom där grättna indianerna. $20 för parkering, $30 för bussen som tog 3min och sen ytterligare $30 för att gå ut på Sky Bridgen där man inte ens fick ta med sig kameran. Allvarligt, innan tyckte jag synd om indianerna som blivigt exploaterade men nu tycker jag synd om mig själv o D. istället av samma anledning. Av nån anledning stod det inget om detta i guideböckerna eller reklambladen o när vi väl kört 3 timmar för att komma dit va det ju inte läge att bara vända. Utsikten från kanten var dock magnefik, är nog utan vidare det mäktigaste jag någonsin sett. Är så Otroligt stort o djupt! Helt galet dock att det inte fanns nån form av stängsel när det löpte omkring småungar o det va flera hundra meter högt och tvärbrant. Som svensk e man ju smått anal när det gäller säkerhet så det kändes ju halvpassande att dom sålde öl när ett snesteg innebar fritt fall:S. Rolig detalj var också att det fanns en gammal guano-gruva (japp, dom utvann fladdermösskit som användes som gödsel).

Hoover Dam, mineralavlagringarna gör det ganska tydligt hur högt vattnet gått tidigare.

The Sky Bridge.

Grand Canyon- SÅ J-A COOLT!!!

Efter detta bestämde vi oss för att vi ville sticka längre österut till själva nationalparken Grand Canyon (så här i efterhand va det nog lite överambitiöst:P). På kartan hittade vi nått som såg ut som en perfekt genväg men det visade sig snart att det va modellen jordväg, inte ens grus. Va iofs fett kul o köra, precis som i Rally-Tvspel men det tog sjukt lång tid. Som tur var höll åtminstone kärran, de enda andra vi mötte på den vägen, några tyskar, hade mindre flax o fick åka tillbaka hela vägen till Vegas på ett reservdäck (måste varit lajbans, tog 3-4 timmar när man låg i 150, på reservdäck får man köra 40, ni kan ju själva göra matten). Efter det lilla äventyret var det fullt skaft för att hinna fram innan solen gick ner, något vi lyckades med...typ, va där 5 min innan det va kolmörkt. Vägen hem var aningen lång men förflöt utan större missöden, det enda anmärkningsvärda som hände var att en polis ansåg att vi inte borde parkera mitt på Hoover Dam för o kolla in skillnaden i vattennivå på de båda sidorna; olagligt sa han, gnällspik sa vi! Allt som allt va vi borta i 14,5 timme.

Mika!

Sista dan hade vi fått nog av bilen och bestämde oss för att bara kolla in själva Downtown Las Vegas som vi bara varit inne i som hastigast och käkat. På fyra dagar hade vi klippt ca 1800 miles (omkring 2900km) o eftersom vi var för snåla för att pröjsa $35/dag för en extraförare hade jag kört hela tiden, puh!!! Kasinona i Las Vegas har i de flesta fall teman. Peronligen tyckte jag New York-New York som är en re-make på ett gäng byggnader från Manhattan var häftigast: Empire State Building, Chrysler building, FN-skrapan och flera andra. Framför Kasinot finns bl.a. frihetsgudinnan och Brooklyn Bridge. Insidan på komplexet är en miniatyr på Greenwich Village, så j-a välgjort. En annan favorit var Paris-kasinot, komplett med Eiffeltorn, Triumfbåge, Louvren, Montgolfier's luftballong, La Fontaine des Mers o lite annat smått o gott. Insidan e precis som NY-NY gjort som ett minikvarter, här i Paristappning. D:s favorit var The Venetian vilket kanske inte helt otippat är en variant på Venedig. Vit marmor o gulddekor överallt samt nakna bäbisänglar målade över hela innertaket. På utsidan kan man gå över bl.a. Rialtobron eller ta en åktur i en av gondolerna, komplett med sjungande gondoljär. Förutom dessa spanade vi som hastigast på Luxor som är en jättepyramid med obelisk och sfinx utanför, Monte Carlo som ser ut som det riktiga kasinot i Monaco, Excalibur som e en stor riddarborg, Ceasars Palance som stoltserar med ett Forum Romanum, ett romerskt tempel, Colloseum o en massa annat. På kvällen gick vi på Fantomen på Operan vilket var helt fantastiskt. Musiken va ju givetvis sjukt bra men dessutom va sättet dom använde scenen utöver allt annat jag sett. Nya kulisser som dessutom va fantastiskt välgjorda på ett litet kick, rökmaskiner, fyrverkerier, fallande takkronor, en fantom som tog form ur ett litet rökmoln, blev nerhissad ur taket, steg fram genom väggar och hoppade ner genom golvet. Efter showen va det middagsdags på en italiensk restaurang. Eftersom vi va i Vegas tog vi oss sedan bort till Paris för att spela lite. Tyvärr hade dom ingen cash-machine (verkar inte det lite kontraproduktivt på ett kasino???) så därför gled vi över till the Bellagio som kör nått sorts modernt "Alice i Underlandet-tema". D. spelade enarmad bandit några få gånger medan jag pliktskyldigast spelade en runda Roulette, läget med mini-insatts på $25? Studentrabatt? Efter detta va det läggdags eftersom vi var tvungna att gå upp 03.30 för att lämna tillbaks hyrbilen innan flyget hem till Seattle gick vid 07.00.

New York-New York Casino.

Everything is Sexier in Paris (enligt deras slogan).

The Venetian.

Självförklarande 5.

Inne på the Bellagio (tror det e det som rånas i Ocean's Twelve?), e det inte lite Alice i Underlandet?

Wienerschnitzel --> Glad österrikare.

Allt som allt har det varit sjukt kul men ganska jobbigt, behöver ett nytt Spring Break för att återhämta mig från det första. Mycket kontraster (hav-öken-gröna kullar-skogar-storstäder), många bra utsikter, mycket god mat och mycket bilåkande (o bra navigation, köpte aldrig nån riktig karta utan nöjde oss med att lappa ihop diverse småsnuttar ur guideböcker o gratispamfletter, GPS e för fegisar:P).